Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren som en lefvande, kännande, deltagande medmenniska, utan
fordra blott användningen af hans kraft, som man beräknar lika
matematiskt, som kraften hos en ångmaschin. Man har gjort
tjenaren till maschin och sedan fordrar man trohet och kärlek af
honom; lika gerna kunde man fordra kärlek af balansen eller
deltagande af ett utvexlingshjul i en ångmaschin. Menniskorna blifva
hvad vi göra dem till, och om vi ej mera så ofta se det
förtroliga förhållandet emellan herrskap och tjenare, är det ej de
sena-res skull; ty Öfverallt, der husbonden icke allenast är en
verkmästare, utan en sann husbonde, skapas också tjenare, som anse
sig ega allt, hvad han sjelf eger, som säga «våra hästar», «vårt
hus», «vår trädgård», men som också helighålla allt, som sitt eget,
och som ofta taga t. ex. «vjra hästar» i försvar mot husbonden sjelf.
Baron Gyllenlants var en gammal aristokrat. Jag vet att
denna benämning, nu för tiden, till hälften är ett föremål för
fruktan, till hälften för löje; man både erkänner och icke erkänner
möjligheten af att en sådan verkligen finnes, men i sjelfva denna
osäkerhet ligger beviset för, att aristokratien lefver på djupet af
vårt samhälle, är en slags jätteorm, om hvilken tusende
skepparhistorier gå i svang, men som strandboarne ej vilja tro på och
om hvilka vetenskapsmannen tviflar. — Bland hans vanor var
också den, att i sitt hus spela rolen af patriark och behandla sina
tjenare ungefar som sina barn, dock med ett strängt bibehållande
af det afstånd, som, enligt hans tanka, naturen sjelf hade låtit
uppkomma mellan de skilda folkklasserna. Denna tanka hade
äfven öfvergått på Augusta; men det omätliga afståndet mellan en
baron Gyllenlants och en torpare var i hennes föreställning ej så
stort, och denna tanke blef med hvarje dag klarare, och nu
ångrade hon många gånger, att hon ej länge sedan studerat denna
lefvande omgifning af menniskor, liksom det roat henne att stu*
dera växterna, som stodo på ängen.
Hon uppfostrade derföre sin lille pupill på sitt egna vis.
Kammarjungfrun och hela den öfriga personalen förklarade, att
han blef allt mer och mer sjelfsvåldig, och deri hade de rätt: en
stark sjelfkänsla utvecklade sig hos gossen, men den tyglades också
lika lätt af fröken, men också af ingen annan än henne. För
barnet är vanligen mor eller far eller någon annan person, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
