Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I . ’
smärta, som uppkommer, ej s& mycket af sårad sjelfkänsla, som
oftare af sårad menniskokänsla. Det grämer oss att se, huru usla
menniskorna äro, då man ändå är tvungen att vara menniska, som
alla de öfriga.
Eu vacker Junidag, just tjugonde årsdagen efter festen på
Wollmarsholm, knackade det på dörren till hennes ensamma rum.
En ståtlig vagn hade några ögonblick förut stannat vid porten,
| och en af friherrinnans fordna vänner hade stigit ur. «Det är hon!
ändtligen fins det dock en af mina gamla vänner, som går två
i trappor högre upp», tänkte friherrinnan, och glad i sitt hjerta, att
ej verlden var så lumpen, som hon förut tänkt, hastade hon upp
och slog med ett: «Yälkommen, Amelie!» upp dörren.
Men det var ej Amelie, som stod derutanför, utan Lars, som
bugade sig djupt och hvars koppärriga ansigte bar stämpeln af
glädje och belåtenhet.
«Det är således du, Lars!» sade friherrinnan, nästan bittert;
"jaså . . . kom in! Det är längesedan du var här; jag trodde,
att du gjort som alla andra.»
«Hur göra de andra?» frågade den förre betjenten småleende.
«Jo, de hafva glömt mig; de känna mig ej mera.»
ffJaså, nådig friherrinna», sade Lars, «det var ju ingen förlust
I det; ty de, som lefde upp edra penningar och drucko ert vin,
hafva ju ej öfvergifvit er, utan edra penningar och ert vin dem;
men derom en annan gång, min lilla, goda, nådiga friherrinna.
Jag har kommit i ett ärende.»
«Hvad då, Lars?» frågade friherrinnan, som återvunnit sitt
lugn; «hvad då, stackars Lars?»
«Åh, så skall icke friherrinnan säga, jag är ingen stackars
Lars, jag; ty, Gud ske lof, jag kan bedja nådig friherrinnan titta
ut till ossw»
«Till er?» frågade friherrinnan öfverraskad, «huru kan jag
komma till er? Jag har ej råd att resa, och ni har ej råd att bjuda mig.»
I «Åh, hvad det angår, så har det sig nog bra med det, och
vagnen står borta i mitt qvarter; får jag köra fram?»
Efter många och långa rådplägningar, beslöt ändtligen
friherrinnan att följa sin trogne tjenare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
