Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Mina egna? Nej bevars, jag fick dem att använda till er
nytta, det förstod jag väl. Salig baron befallte mig tiga, och det
gjorde jag; ty eljest hade edra vänner ätit upp äfven detta, och
det annade jag dem icke; men i stället köpte jag Telinge och så
ropade jag, genom annor man förstås, in på aaktionerna allt, hvad
jag visste ni tyckte om, och derföre är det så här.» „
Friherrinnan stod länge eftersinnande; ändtligen sade hon:
«Jag skulle tacka er begge, J goda menniskor, men jag kan icke,
som jag borde; det skall vara vår gemensamma egendom, och vi
skola här lefva i frid med hela verlden.»
"Friherrinnan är således nöjd med handeln», sade den trogne
Lars och hans genomärliga ögon lyste af fröjd; «är friherrinnan
också nöjd med oss?»
»Mycket nöjd. Ja, ja, käre vänner, jag är mycket nöjd; jag
vet ej hur jag skall tacka er.»
«Åh, det behöfs icke, ty det är ingenting att tacka för.
Fri-herrinnta tog mig upp, som en liten «parvel»; ingen nytta kunde
jag göra, men det låtsade aldrig friherrinnan om, utan lät mig
lefva i den tron att jag var en nödvändig person; jag skulle springa
efter nådig frökens schal, hennes solfjäder, jag skulle hålla hästen
vid trappan. Jag blef sedan äldre och begrep nog, att jag ej var
så nödvändig, som jag trott mig vara; men nu var det nödvändigt
för mig att, så godt jag förstod, vara nådig friherrinnan nyttig,
och så fick jag förtroendet att skaffa friherrinnan ett hem för det
hon förlorat.»
«Det har du gjort, ärliga själ», sade friherrinnan och räckte
honom handen, som han kysste; »egendomen är din; du har fått
penningarne utan någon bestämd förpligtelse, utan löfte, utan nå-
got förbehåll; egendomen är din.»
«Nej, nådig friherrinna, penningarne voro aldrig mina; ty jag
förstod nog salig baronens mening, och fast det ej var skrifvet
eller aftaladt, så var det dock ett riktigt testamente till er, och
vittnet, att så var, bär jag med mig hvart jag går. Nu är det
vittnet så gladt, så sorgfritt; ty salig baron ser på mig och vet
bättre, än ni, huru innerligt väl jag menat.»
Friherrinnan blef qvar på Telinge, och Lars och hans hustru
blefvo hennes tjenare; men i en pulpetlåda låg i ett försegla;dt
konvolut köpebrefvet transporteradt på Lars och hans efterko m-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
