Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
socknar kunde bygga s& fult, som man gjorde; och denna smak
bredde ut sig allt mer och mer, numera icke af annat tvång, än
det obehaget att se en ful byggnad.
På familjegodset infördes sålunda småningom en vackrare
byggnadsordning, och inom loppet af tjugo år voro alla torp och
lägenheter nybyggda, med vackra, fastän enkla trähus, och omgifna med
en liten rosengård och en trädplantering. Grefven hade det
begrepp om folkuppfostran, att folket först måste vänjas vid ett läge,
som det ej var möjligt att kunna förskaffa sig annat än genom
flit och ordentlighet, och derföre ville han att det skulle bo väl
och omgifva sig med snygga planteringar; ty just då faller
oordningen, osnyggheten och uselheten i ögonen, när den bjert sticker
af mot det öfriga. Deremot tyckte han icke om, då allmogen
eller deras barn gick ifrån sin gamla klädedrägt. «Bonde bör vara
bonde, och ej herre!» var hans ordspråk, och derför gingo alla
hans underhafvande i sin gamla drägt, sådan som far och farfar
burit den. *
Hvarje sommar gjorde gubben en eriksgata omkring sin egen*
dom och besökte hvarje litet torp der fanns. Dessa besök voro
högtider, utom för den gamle sjelf, som Öfverallt blef mottagen
med bjudningar, vanligen af bär, som växt i trädplanteringen eller
på fällorna; då gick grefven genom hela deras ekonomi, besåg
ladugård och stall, om de hade sådana, och hade, som man säger,
«ögonen med sig» i hvarje vrå; på det ena stället vankades beröm,
på det andra tadel; men Öfverallt var han ändå välkommen, och
barnen följde med honom, då han red bort, och öppnade grindar
och skyttlade ned led ända till nästa torp, der åter en deputation
af barn mötte och emottog honom.
På denna dag uppgjordes också folkets enskilta motbok med
kontoret; denna enskilta motbok var egentligen ingenting annat,
än ett slags pensionsanstalt, hvari insatserne började redan då
barnet var litet och fortsattes till femtionde året. Då, men ej förr,
om ej obotlig sjukdom gjorde det nödvändigt, utbetalade kontoret
en pension af de besparade penningarnes räntor; men denna
pension kunde ej ärfvas, utan kapitalet tillföll oafkortadt kassan, då
den gamle dog, och för de räntor, som på detta sätt tillfölio
kassan, bekostades en slöjdskola, som, i förening med sockenskolan,
låg i trakten af kyrkan. Denna slöjdskola var ingenting annat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
