Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åhjo, viset hörs det när en stock faller ner; hvad var det
för en stock P»
crÅhnej, mor! hör d&: det har varit buller i kyrkan i natt;
harnesket har rasslat och gått och knarrat inuti grafkapellet, och
slutligen * skramlade det, som om man slagit på pukor och
trummor derinne, och skramlade som vapenbrak.»
«Åh, min herre Jesus!» sade gumman och satte sig upp,
ffhvad står då pä, i Guds naranP»
«Jo, det står något illa på, mor, derpå kan du vara säker;
ty aldrig förr har jag hört något sådant väsende. Det är väl krig
och brand, pestilentia och örlog, eller också har något tagit vid
nådig grefven, fastän det tror jag icke; i går afton var jag der
framme, och då var han munter och kry och hade fått främmande
till sig, nämligen sin systerson. Det var dock en otäcker en, svart
som döden, och dyster se’n, så att det var riktigt rysligt att se
på. Men gamle grefven var så fryntlig och glad öfver att se
honom; ty han har varit i främmande land i många herrans år och
kan knappt ett ärligt ord svenska heller. Nu mor är det dager;
vill du, så gå vi in i kyrkan och se efter om någonting händt.»
De gamle gingo, och när de kommo in i kyrkan och inträdde
i grafkapellet, låg harnesket i bitar sönderslaget på golfvet och
bröstskölden hade fallit på kopparkistan. Kyrkvaktaren stod
liksom förstenad och såg än uppåt nischen, än på de krossade
bi-tarne vid sina fötter, innan han för sig sjelf hviskade: «Detta
betyder någon mycket stor olycka!»
«Åh, herre Gud, se harnesket!» sade gumman och började
plocka upp bitarne.
«Låt bli de der; en mäktig konung skänkte salig grefven
detta harnesk; en stor drottning spände med egen hand igen dess
remmar första gången, och således skall icke en gammal
kyrkvaktarekäring röra dervid. Låt dem ligga der de ligga.»
Gumman lydde knotande; men mannen var något herre i sitt
hus, fastän ännu mer i kyrkan, der han sex dagar af veckan var
ensam rådande.
På förmiddagen kom bud, att gamle grefve Gotthard von
Giessen dött klockan mellan två och tre på natten, troligen af slag;
ty det enda, som kunde skönjas på liket, var en blå fläck midt
öfver hjertat. »Ser man» sade kyrkvaktaren, «akottet träffade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
