Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Butger ock prosten Björkegren blefve snart vänner. Prosten
var en praktisk kristen och kände folket, och m&ngen afton satt
Butger hos det goda prestfolket och sög, som ett hungrigt bi,
lärdomar ur deras sunda, praktiska lefnadserfarenhet.
Småningom blef han sjelf lugnare, någon gång vaknade den
gamla egoismen i hans själ, men minnet af dqn fasansfulla natten
stod då alltid lefvande för honom, och liksom en vänlig ande
hviskat, tyckte han sig höra: «Håll fast, och allt skall dig förlåtas.»
Godset fick ett annat utseende; den gamla ordningen infördes;
men i många år hade Biltger att kämpa mot den aldrig hvilande
mi8stankan och hatet: ogräset, en gång utsådt, rensas ej så snart
bort; en folktro har djupa rötter och slår rotskott, så länge en
enda led ännu är qvar.
Men folket böljade alltmera älska sin husbonde, och då en
gång, många år derefter, af en händelse båten kantrade och
Butger höll på att omkomma, skyndade en af dem, som varit med
om att mörda honom, med egen lifsfara ut till hans räddning.
Butger kallade honom upp till sig och sade: «Du har räddat mitt
lif, du skall ha tack ... det var med egen lifsfara du gjorde det.»
er Ja, herre», sade karlen, «det var min skyldighet; ty det var
en gång, ni vet väl . . . det var en stor synd, och jag har gråtit
mina modiga tårar många gånger för den saken; — låt det nu
vara qvitt, herre; var säker att vi, just vi stackars brottslingar,
nu skola offra lifvet for er skull, ty nu är ni rättvis och god —
nu är ni som gamle grefven.»
En saga gick bland folket, och kyrkvaktaren, som i alla sina
dagar uppsnappat alla vidunderligheter, visste äfven denna, och
berättade den för sina vänner och bekanta, i förtroende
naturligtvis; men lika naturlig var följden, att alla menniskor slutligen
visste förtroendet.
«Si nådig herrn», sade kyrkvaktaren, erfor fram med folket som
en turk och hedning, och så hatade de honom alla och bådo hvar
dag till Gud att salig grefvens tid skulle komma tillbaka, och så
hände det, att en afton, när nådig herrn for från kyrkvallen, så
kom der ett väder eller något otyg farande och slog sönder
gull-svanen, så att alla föllo i vattnet, och vädret delade sig, så at>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
