- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
103

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE BEGGE BINGARNA.

i.

De unge hafva srårt att förstå den åldrige; deras åsigter af
lifvet, af tidens betydelse, af det gående oeh det kommande än> så
olika sed ha&s.; de lefva snart sagdt i en motsatt zon af tankens
och känslans verld; de förstå hvarken hans njutningar eller hans
sorger. Den unges bopp växer yppigt, likt en palm, som mellan
tropikerna sprider sin bladkrona i höjden; den gamles åter är som
en fjellbjörk, hvilken under polcirkeln klänger sig på klippans
sidor; men palmen har väl hög stam och prålar med en liflig
grö*-ska, dook växer han blott i dalarne och försvinner långt nedom
snögränsen; fjellbjörk en åter kastar sina refvor in mellan lavinerna,
och den späda grönskan finnes ännu på kanten af köldens oeh
dödens rike. Så är det också med den åldriges frojder; deras rötter
ha en högre växtpunkt, och den gamles hopp är menniskosjttlens
sista grönska.

«Så usel, så ringa, sfi nedtrampad är din giidje, du gamle
gubbe 1» säger ynglingen.

«Men», svarar den gamle, «när bladen på din lyckas träd
vissna i frostnatten, då skjuter min lilla fröjd sina knoppar.»

Då menniskan är ung, ligger lifvet som en blomstermat ta
utbredd för hennes fötter; se, der pråla hoppets’gröna schatteringar
bredvid kärlekens rosenröda 1 Men det kommer en tid, då man
finner, att de glänsande fargerna icke voro äkta, att menniskan*
stoltaste föoesatser endast äro mode-färger, som blekna för en
droppa vatten eller för solens sken; det är då väl, om man sjelf
har en färg, aom ej faller. Då färgaren färgar tyget grönt, sker
det antingen genom gul färg på blå botten, eller blå Arg på gol
botten? endast boitenfargen är Ilstad genom betning oeh sitter
qvar;; den nista blekes bort småningom. Det «r derför den gande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free