- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
106

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fordom hade han sin staga i Helsingborg; hos låg så liten
och nätt borta på Braksgatan, nära intill sjöstranden, ned en
liten trädgård utanför, mellan hvars gröna galler nan såg sundet,
Helsingör oeh Kronoborg samt tusentals förbiilande skepp. Der
bodde hans hustru och barnen, och de sednare lekte nere pf
stranden oeh suto om morgnarne, då »olen belyste danska landet med

de ljusgröna bokskogarne och de flitiga väderqvainarne, väntande,
am icke en örlogsman skulle komma.

«Det der seglet derborta i Kattegatt är &å start; det är
säkert en ryss.»

«Nej, en engelsman l» disputerade en annan.

«Nej, det är en svensk», sade den tredje.

«Jag ser den blå flaggan fladdra i vinden 1 Riktigt, nn röker

det ur kanongluggen — pang, det var ett skott; vi skola räkna;
det blef tretton, det är en ryss», sade barnen sinsemellan, när det
stolta skeppet med straket toppsegel gick frjtm förbi fästningen,
som nu besvarade saluten, så att fönsterna i den lilla kojan
akall-rade. «Lägg örat till jorden, Petter, akall da få höra hur det
smäller», sade den äldste gossen; och verkligen! skotten hördes
dubbelt starkare.

Der bodde den tiden Troberg, men han var sällan fcem&a;
dook, en gång hvartannat år kom der ett skepp, som ankrade vid
Helsingör, oeh en liten båt kom stickande aom en pil öfver
sundet oeh stötte i land midt emot Trobergs koja. fin solbränd
matros, klädd i sin lätta drägt, ilade ur båten upp genom den lilla
trädgården. Der lekte barnen; den solbrände tog upp deai i sin
famn ocb kysste dem.

«Känner du igen mig* Janne?» frågade han de» äldste» oeh
denne svarade straxt: «Ack jo, det är du, far!» och nu paltade
straxt en af de ami fram till kojans fönster oeh ropade: «Nu är
pappa här; pappa står oeh trampar ner sal vian derute i trädgården.»

En ung, vacker qvinna skyndade ut vid ropet.

«Gud välsigne dig, som kommer hem en gång», säger hon
oeh klappar sin mans väderbitna kind; «Gud välsigne digl Alla
barnen må väl, GudekelofU

Men Troberg hade ej godt om tiden; han hade blott fått
permission att gå i land, medan tullen erlades. Ka blåser det upp,
båten skjuter ut och han ilar åstad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free