Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone lemna en vrå öppen har i verlden for en bild öfver en
gammal sjöman, jag tecknat mig dessa rader till minnes; det är
en lycka att den redlige mannen ej behöfver smickras. Jag ar
icke någon hofmålare.
Jag var ung och uppehöll mig en tid i Stockholm; jag blef
der vittne till en händelse, som jag vill berätta, då jag såg
Troberg första gången.
Det var längesedan; jag vaknade en mörk Oktobernatt vid
ett ovanligt buller; jag visste ej riktigt hvad det var som stört
min sömn, utan låg oviss några ögonblick och stirrade i mörkret.
Då fick jag höra ljudet af klämtning från ett närbeläget torn och,
liksom ett hemskt, mångdubbladt echo, svarade klockorna från de
öfriga tornen i olika tonarter. Men allt var klagan. Jag blef
orolig, jag hörde folkets sorl på gatan, vagnarnes buller, hästarnes
gnäggande och de döfva klämtslagen; jag kunde icke lugna mig,
utan stod upp och klädde på mig.
Jag skyndade ut. Då jag nedkommit på gatan rullade just
en spruta förbi mig till brandstället; jag skymtade stången och
flaggan mot den dunkla natthimlen; en lykta satt på Nikolai
kyrktorn, den pekade mot söder; folket strömmade skrikande,
skrattande och pratande framåt gatan, och jag följde med strömmen.
Med afmätta steg kom en trupp fotfolk uppåt gatan och snart
derefter sprängde några hästgardiater förbi; kärrorna rullade,
vattnet frustade ur sprunden på tunnorna, åkardrängarne svuro och
gatpojkarne hvisslade och skreko i en vild korus. «Elden är nära
vid Fatburn», sade någon bland hopen; «det blir en ryslig brand
deruppe bland kojorna; det blåste duktigt och vattnet stänkte upp
åt kajen vid Röda bodame, då jag gick öfver förbi Rosenbad.»
Ändtligen var jag framme. Klara lågor fladdrade, lika
gyllene gardiner, hvilka blifvit lössläppte i blåsten, utanför fönsterna
af ett stort hus; der nedanför lågo redan några byggnader i ruiner.
Blden kastade ett flämtande, osäkert ljus på den rörliga mängden,
som hvimlade, liksom myrorna i en myrstack, och lade sina
myrvägar för slangame; tillbringarns klocka ringde ett monotont
ac-kompagnement till folkets sorl • det ihåliga skramlet af ankom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
