Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan ett &r, ett ungt fruntimmer, som aldrig gick ut, utan
beständigt satt ensam, utom då baronen besökte henne. De enda
nöjen kon hade, voro ett klavér och en liten vaeker gosse, som var
fyra år gammal. Med honom lekte hon och jollrade: för
öfrigt var hon sorgsen och satt ofta och grät bredvid sin lilla gosse,
då han låg och sof. Då han åter vaknade och räckte sina små
armar mot mamma, aftorkade hon sina tårar och syntes glad.
Baronen steg in i det lilla vackra rummet, som var enkell
men smakfullt möbleradt. Det unga fruntimret satt nu och lekte
med gossen, som fått sig en grann bok med figurer i kopparstick,
kolorerade med bjerta färger. «Det var så vackra gubbar och der
fans mamma och pappa», sade den lille.
«God afton, goda Anna!» sade baronen, i det han steg in.
«Du ser ej glad ut; hur är det med CarlP God afton, min snälle
gossel»
Barnet flög straxt i hans armar och kysste honom. «Ackl
ack! hvad pappa var välkommen.»
Men baronen var icke så glad, som han alltid varit fornt de
sednare gångerna. Han satt der och pratade med gossen oeh den
sköna modren, men ett moln hvilade likväl på’hans panna, som
ej gossen kunde jollra eller den sköna Anna kunde smeka bort.
«Hvad är det, Gustaf?» frågade Anna och strök baronens
mörka lockar ur pannan; «det är något, som ligger dig på
hjertat, jag ser det, jag känner dig så noga; kanske det nu är din
tid att vara ledsen? Du ångrar väl icke din förbindelse med den
fattiga prestdottern, nu, då de skola blifva sanning, dina löften?»
«Nej! älskade Anna», sade ynglingen och tryckte henne intill
sig; «nej, det vet Gud, att jag älskar dig lika, och skulle jag ej
det, då du uppoffrat allt for min skull, då du öfvergifvit fader och
moder, för att tro på mig; nej, Anna, så är det icke.»
«Var glad då, min Gustaf», sade flickan och smålog. «Din
gamle farbror hindrar dig nu icke mera att uppfylla ditt löfte; se
på gossen och säg mig, har du hjerta att förneka honom? Nej,
Gustaf, det kan du ej.»
«Nej, nej, nej», sade ynglingen och skakade på hufvudet; «nej,
det kan jag icke, det vill jag icke, och det får jag icke. Gud
förbjude mig ens en sådan tanke! Men, goda Anna, det är doek
något som trycker mig: min onkels testamente bröts i går.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
