Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hoppade de båda hjelparena ned ur fönstret,
«Det var, fan i mig, icke narri», sade den ene; «han högg
ikring sig duktigt med sabeln; Odell fick också en salig ändalykt
han; halsen var nära afhuggen på ena sidan; men så ligger dea
der baronen också bredvid; han fick också sin skjuts; ja-ja, icke
tittar han på sol mer, det är rakt slut.»
«Men», sade den andre, «på den här resan blefvo vi icke feta»
icke så mycket som en pris snus, utan jag har bara fått en rispa
i ryggen; åh-ja, den går visst icke djupare än en knapp tum, aå<
mycket stål har jag kännt förut. Jag undrar hvar pojkrackan blef
af; han hade visst något i klorna; men den haren sprang väl öf
ver berg och backar i förskräckelsen.»
Nu böljade folket att röra på sig i en af fiyglarne; ett ljus
for fram och tillbaka i öfra våningen, en klocka ringde.
«Det är», sade den ene, «bäst att vi pallra oss i väg, annars
så kommer det an på, hur vi taga oss fram.»
De begge karlarne skyndade undan den väg de kommit; men
gossen flydde en annan väg utåt fältet och uppnådde skogen, der
han, trängande sig mellan busksnår och öfver klippor, skyndade
ondan.
Då dagen grydde och solen steg upp, med sina strålar
klyf-vande molnbäddarne, satt den lille gossen uttröttad på den
mossiga sluttningen af en klippa, med det dyrbara skrinet bredvid sig.
Barn äro barn, ehvad de i öfrigt äro genom sin uppfostran*
Det dyrbara skrinet hade han burit med sig, endast af instinkt,
icke derför att han tänkt på att det egde penningevärde; men nu
vid dagsljuset, då han såg de dyrbara perlemoinläggningarne på
det vackra ebenholzskrinet, vaknade hans nyfikenhet.
((Ack så grannt», sade han vid sig sjelf då han öppnade det
och spegeln i bottnen reflekterade hans bleka ansigte, och en mängd
guld och granna lysande stenar blixtrade mot honom. «Ack så
grannt! Jag tycker hvad Gönnérskan skall tycka om detta; då får
jag bestämdt nya stöflor och ett godt mål mat, kanske till och
med pepparkakor och kaffe, ack! ack!» Så fortsatte han sin
monolog och plockade upp den ena dyrbarheten efter den andra ur
skrinet. «Men se der* en liten ring», fortfor han; «men stenen är
röd, annars vore han precist lik min.» Gossen knäppte upp sin
tröja och tog fram den lilla ringen, som hängde om hans hala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
