Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var bär som han första gången svor sin Anna trohet och
kärlek; det var här han med sitt ord, sitt leende, sina löften
joll-rade bort hennes hjertas morgonfrid; han hade mycket brutit och
mycket att ångra.
Anna var dotter af den fattige komministern i församlingen.
Hon bodde ej långt borta och roade sig med att di och då svärma
omkring i Hallinge park. Kommen J till Hallinge, så kunnen J
se det röda taket på komministerbostället, der borta på andra
sidan ån, skymta fram öfver aspdungen. Gustaf svärmade också i
parken, undan det stela hoflifvet på herrgården, der den tiden hans
farbror, en gammal, dryg hofmarskalk, bodde, med sin lika stela
syster, fröken Juliana. På dessa vandringar träffade Gustaf sia
Anna. Han fann natur, oskuld och denna oefterhärmliga, qvinliga
naivetet, som ingen uppfostran kan skänka. Han brann för den
fattiga prestdottern ... nå väll snart brunno de begge för
hvar-andra. — Då försvann hastigt Anna från sitt hem. Den gamle
Mildén, komministern, såg sorgsen ut, men bar sin sorg med
tystnad och resignation. Allt skulle nu blifvit godt igen, allt skulle
blifvit försonadt; men Gustafs efterforskningar i Stockholm voro
fruktlösa. Efter branden på söder upphörde alla spår efter mor
och barn.
Baronens sorg var varaktig och djup; han ingick aldrig i
något gifte, och fröken Juliana aktade sig noga att påminna derom.
Hon förde nu spiran, liksom förut. Baronen lefde ett slags
eremitlif, glädjelöst och tomt, och fröken fick således ännu sitta i stora,
sammetsklädda soffan och representera. Folket märkte snart, att
det var fröken som hade makten, och hon kallades således ännu
med det gamla namnet «vår nådiga fröken» på HalHnge.
Så hade det fortfarit i flera år, då det ohyggliga rånet skedde
på Hallinge och, som sagdt är: «det var en gruflig alteration i
gamla fröken Julianas våning på Hallinge».
Drängar och pigor sprungo om hvarandra; baronen blef
inburen i sin kammare och fröken tog in kalmerande droppar;
hennes kammarjungfru drack det ena glaset med kallt vatten efter det
andra, för att likasom skölja ner sina upprörda känslor.
Klockaren kom och åderlät baronen och ett halft dussin pigor, som fått
hjertklappning; det var ett helt lazarett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
