Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå, hvad vill du vidare?» sade derföre Troberg kärft, sedan
han kysst gossen på pannan.
«Jo, käre Troberg, kommer ni ihåg att jag löfvade att, så
godt jag kunde, belöna er, då ni skaffade mig ombord i
Norrköping ?»
«Det kan icke pocker heller komma ihåg sådant ^trunt»,
svarade Troberg och ville gå.
«Nej, Troberg, tag emot detta», bad gossen och lemnade
honom det lilla paketet, som han så noga låtit sammanknyta; «rtag
detta och tänk på mig! Jag skall alltid vara snäll. Troberg
skall aldrig få skam utaf mig.»
Troberg tog med motvilja mot paketet. «Nej», sade han, «jag
har ju sagt dig, pojke, att jag ingenting vill ha; det är väl en
piaster eller dylikt som du skrapat ihop; behåll den sjelf.»
«Nej, Troberg, tag emot», bad gossen med en innerlighet,
som rörde hans vän, «tag emot!»
«Gör som gossen ber», sade Wester; «ni skall veta, Troberg,
välment gåfva bör icke försmås, huru liten den än är.» ’
«Ja, ja, det är så; ja, det är icke for det, att hau är liten»,
sade Troberg, «utan derföre, att pojken bättre kan behöfva
styf-vem sjelf.»
«Det är icke penningar», sade gossen.
«Jaså, det var en annan sak», svarade sjömannen ooh
stoppade paketet i fickan; «se så, adjö med dig, Calle!» och nu
aflägsnade sig Troberg med bibehållen krigsära. Han var alldeles
säker, att ingen märkt att han var en »kruka» vid dylika tillfallen;
det gladde honom rätt hjertligt. Några slafvar, bärande de rika
korgarne, följde honom till stranden.
Då Wester påföljande morgon riktade sin tub utåt redden,
sågs icke mera den kära svenska flaggan der, utbredande sina blå
och gula veck i vinden. Victoria från Malmö var borta. Carl
Nord var således en liten kolonist på Mauritius.
Troberg hade redan seglat flera dagar, utan att minnas den
gåfva han fått af Carl. «Det är väl något strunt», sade han vid
sig sjelf, «som den stackars gossen ville gifva mig till en
åminnelse; ja, hvad det ändå kan vara, der hemma i skåpet med glas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
