Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jo, mamsell», sade matrosen, «han lefver; var säker, ooh tro
mig, och, om Gud vill, skall ni återse honom. Se här hvad han
skickat med mig; känner ni igen det tecknet?» Han lemnade den
galna något glänsande i handen; det såg ut som guld.
«Den galna stirrade på det glänsande föremålet och kastade
en rädd, frågande blick på matrosen; han förstod den blicken.
ffVid Gud och min salighet», sade han och uppsträckte tveijne
fingrar mot himlen, «vid Gud och min salighet, er son lefver och
är irisk och glad.»
«Gud vare tackad och lofvadl han lefver 1» ropade hon utom
sig och kastade sig i matrosens armar. Det blef en lång omarm»
ning. «Stilla er, mamsell I» sade den redlige mannen, och ett par
stora tårar glänste i hans ärliga ögon; »stilla er!» men hon släppte
honom ändå icke; omarmningen fortfor. «Hon känns så grufligt
tung, doktor!» sade han till mig, «hjelp mig att lägga henne på
sängen, medan hon sansar sig.» Yi lyftade henne upp och lade
henne på sängen. «Hon är afdånad, tror jag», sade matrosen.
«Nej», svarade jag, sedan jag nogare undersökt förhållandet, «hon
är ej afdånad; hon är död. Hon har dött af glädje.»
«Hennes ena hand var hårdt knuten om något. När vi böjde
upp de stela fingrarne, föll der en ring ur handen.»
«En ring?» frågade baronen och stannade; «en ring, sade ni,
hur såg den ut? Skynda, tala! för Guds skull, tala! Hur såg den
ringen ut?»
Doktorn smålog åt baronens häftighet. «Ringen, ja den var
af mycket gammalmodig fason och med en sten uti; jag påminner
mig ej så noga föröfrigt, hur han såg ut; men baronen kan lätt
få se den, ty matrosen helsade ofta på mig efter denna händelse
och berättade mig hela historien från början och till slut. Det är
en rätt kuriös händelse. Då jag skulle resa hit, och han fick höra
hvart resan bar, bad han mig att få följa med; jag tog den
redlige mannen med mig som uppassare; han bor eljest i Skåne och
skulle ändå resa ditåt, emedan hans skepp ligger infruset i
Stockholm.»
jBaronen lät uppkalla Troberg till sig; det blef en lång
berättelse. Baronen ömsom grät, ömsom uppgaf fröjderop och
betraktade oupphörligen en ring, med en röd sten uti, som han höll
i handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
