Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allvarligt leende, små gropar p& kinderna ooh frisk färg, som
smultron och mjölk. Det fanns f& bland barnen, som voro s&
flitiga som hon; ty fastän hon var sprittande glad, när det så skulle
vara, så var hon allvarsam då det så skalle vara. Man kunde ej
gerna se något älskligare, än då det vackra barnet, försänkt i
tankar öfver lexans mystér, satt och blickade rätt framför sig med
sina vackra sjelftänkande ögon.
Sjelfve herr Norrfors imaginerade sig att den der fröken i
Hernösand borde ha sett sådan ut och påstod ofta, att lilla Inga
hade ett ogement tycke- med «Maria Lovisa af Österriket», som var
gift med «Napolion». Hon var således hans favorit, icke blott for
föräldrarnes, atan äfven för sin egen skull.
Det är dock en betänklig sak för hvem som helst att ha
favoriter, och svaga karakterer och i synnerhet fåfänga äro just mest
utsatta för detta olycksaliga beroende, som uppkommer derigenom
att man lätt får favoriter eller skaffar sig ett slags afgudar, som
man dyrkar, utan att veta hvarföre, och lyder, då man tror sig
befalla. Herr Norrfors var, för att tala sanningen, icke just någon
stålkarakter ooh derföre hade han bland sina elever alltid några
som voro favoriter, andra som han ej kunde tåla och en hel hop
som fingo lefva och röra sig i ett slags purgatorium, hvarken
favoriter eller förföljde.
Det hände sig en vacker dag, då solen log så vänligt och
isen nyss var tinad från Noren och då björkarne doftade med sina
späda ljusgröna lof, att herr Norrfors icke var vid riktigt humör;
det hände honom alltid i skolan dessutom, ty han måste hålla
opp respekten och detta gör svagt folk alltid på det sätt, att de
göra sig odrägliga.
«Hör på, du lilla Ingrid eller Ingeborg den Fagra», sade han
mildt, ty nu var det fråga om favoriten, «hör du: Den sednare
Taflan?»
Lilla Ingrid spratt opp förskräckt, ty detta hade hon ej fått
till lexa och frågan var också ett misstag af vännen Norrfors.
«Huru många bud, barn?»
«Sja.»
•Hvarom handla de?»
«Om . . . om . . .»
«Om kår . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
