Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var omkring åtta dagar efter denna händelse Olof
Jonsson kom ner från nybygget och red in på gården till Göran Kjells*
sons egendom; det var en ståtlig, kraftig figur, på en eldig häst,
som kråmade sig och stoltserade då ryttaren steg af ooh band
honom vid staketet. Ingeborg skyndade ut på trappstenen och
helsade honom välkommen, men med en mine, som ej bådade glädje.
«God dag, Ingeborg», sade Olof och tog henne i handen, «du
är ledsen i dag. Åh ja, man mister icke sin far mer än en gång»,
tilläde han med en djup suck; «men tacka du Gud, Ingeborg,
din far fick dö i sin säng, . . . min stackars far, som for hans
ärenden, dog i en snödrifva och fick icke en gång vigd jord . . .
vi återfunno honom aldrig. — Hur är det med din mor och
Göran P» fortsatte han och ville gå in.
«Göran är ieke hemma», sade Ingeborg; «men innan du råkar
mor, vill jag tala med dig; kom opp på min kammare.»
«Åh, så får jag då i frihet råka dig, Ingeborg lilla, du min
kära, goda Ingeborg.»
Snart voro de på hennes lilla kammare, der hon hade så nätt
och vackert, att mau kunde glädjas deråt.
«Nå, Gud signe dig, Ingeborg», böljade Olof. «Det har ofta
gjort mig ondt, att vi ej kunde tala om allt for din far; jag
tycker inte om att smyga så der for folk; men det var kanske
bäst som det var.»
«Hör på, Olle, tala inte om det der», inföll Ingeborg ooh satte
sig midt emot en stol, som hon framsatt åt honom, «jag vill tala
uppriktigt med dig, Olle.»
«Ja, i Guds namn, det är ju klart det», småskrattade denne.
«Ja, riktigt öppet och så som det är. Vet du, jag har
ändrat mig, du bör se dig om på annat håll . . . det är nu s&,
att vi icke kunna gifta oss, det är orätt om jag gifter mig med dig.»
Olof bleknade. «Hvad i Guds namn står påP — Kära
Ingeborg, du är dig inte lik, hvad är detP Vill du inte ha mig . . .
hvad har du då mot mig i Guds namn? Jag vet att jag håller dig så
kär som mitt eget lif, . . . ja, som min gamla mor och ändå ett
stycke till; men, kära Ingeborg, det är väl ej allvar?»
«Jo, Olle, riktigt allvar, jag kan ej gifta mig med dig.»
«Nå, så ville du då om du. kunde?» frågade Olof oeh fattade
begge hennes händer i sina, «ville du då, om du kunde, så skall jag gå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
