Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glad och helig som brudens sinne. Hela tåget stiger från
hästarne, på hvilka de ridit dit, bruden och alla de andra
qvin-norna i snedsadlar, prydda med röda, blå och gula fransar och
bandvippor.
Ingeborg hade en stolt svart gångare, sprittande af lif och
kraft, ooh den milda sköna flickan, smärt om lifvet som en vidja
och späQstig som ett friskt rör, satt så lätt, så ogenerad i sadeln,
att man nästan ej ville att hon åter skulle, ställa sig på marken
och blifva som andra menniskor. Dettå skedde likväl, och nu
tågade brudparet och hela astadsen» i kyrkan, företrädde af sitt
eviga spel, som med sitt filande på alla fyra strängarne tillställde
en ordentlig olåt i Guds hus, brudparet till ära.
«Hvad hon är vacker», hviskade nästan hvarenda manlig
åskå-dare, «och hvad hon är grann», menade hvarje qvinna, då Inge*
borg inträdde i kyrkan och tog sin plats framme i koret.
Ändtligen var predikan slut; de voro verkligen få som hörde
med uppmärksamhet på densamma, ty högtidligheten, den granna
bruden ooh hvad som komma skulle ryckte till sig allas sinnen.
Presten trädde framför altaret, brudpellen, en stor sidenschal,
spändes af tärnorna öfver brudparets hufvud och de vigdes
tillsammans inför Gud och Verlden. Ingeborgs ja klingade så mildt,
men ändå så tydligt, att man egentligen ej. visste om det skulle
bli Olof eller hon som skulle råda i huset; det tyoktes som skulle
de blifva Nka mäktige begge — och så bör det vara.
Det var förskräckligt varmt i kyrkan, som var alldeles
full-packad med folk. Junisolen stack in på de små rutorna och lyste
▼arm på alla de otaliga dödskransar, som prydde pelarne,
förgängliga minnen af en förgänglig lycka; man blef.derföre
verkligen glad när spelmännen åter gåfvo signal till uppbrott och
brudskaran tågade ur kyrkan för att i sockenstugan utdela «möl-lotterna.»
Detta tillhör landets sed. «Möle» är nämligen många sortera bröd:
ärtbröd, gult som vax, men beskt att äta för. den, som ej anser
det för något rart, bjuggbröd, vörtbröd, tunnrån och smörbakelse
utgöra tillsammanlagde en «möl-lott», som utdelas till en och hvar
af kyrkfolket, som derföre tränges i sockenstugan ungefär som
fölket vid kongliga theaterns biljettlucka, då mamsell Lind skall
låta hora sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
