Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek, sammanknutet endast af egennyttan, som fann sig tillfredsställd blott med penningar. Göran hade nu ej mer än tre önskningar, att han skulle få en arfvinge, att Svart-Petter i Vigge skulle dö och derefter äfven Märta vandra all verldens väg, ty så mycket hade han redan erfarit af det äkta ståndets lycka, att han fann det aldrabäst om det tog slut på vacker fason.
Sir Edvard märkte att Anna nu var ännu tystare än förut, att hon arbetade mindre och drömde mera än förr; han fästade sig derföre ännu fastare vid den fattiga familjen. Som gammal ungkarl och som rik hade han aldrig förr varit i tillfälle att se in i den fattiges inre lif, se hur glädje och smärta, skratt och gråt afvexla med hvarandra i den armes sinne. Sir Edvard hade, med ett ord, aldrig tänkt sig någon annan skuggsida af lifvet än den tråkiga; hans eget lif hade varit en tafla, målad grått i grått, och nu först såg han en tafla med riktiga färger, ett skarpt solsken men också djupa slagskuggor. Annas sinne föreföll honom som en gammal mästares tafla, föreställande Betlehem insvept i natten och endast belyst af den ledande stjernans milda skimmer. Det var natt i den arma flickans själ; men dock sken der en vänlig stjerna derinne.
Det var besynnerligt med sir Edvard, nu läste han ej mera i sina böcker, såg sällan i vapenboken och betraktade knappt sin höge slägtinge Carl den förste af England, der han hängde i sin grannt utkrusade ram; tvärtom böljade sir Edvard att vandra ut, öfvade sig att skjuta bom på harar och orrar, ända till dess han förmådde att skjuta rätt, och sedan kom han ofta hem med villebråd och hjelpte Larsgumman att laga till det på engelskt vis.
Det var en god tid i huset sedan sir Edvard flyttat ditin, ty han var långt ifrån den som såg på några skilling mera eller mindre och derpå vann hushållet betydligt. Att gifva ut en svensk riksdaler var ett lappri för honom,, men i stugan vid Forsen var det en stor sak.
Allt detta tillika med den gode gubbens vänlighet gjorde honom till allas favorit, och i synnerhet Anna fästade sig vid honom, liksom han fästat sig vid henne, och barnet, som han hela timmar gungade på sitt knä, brummande «Rule Brittannia» eller någon annan engelsk folkvisa, som han hört i sin ungdom och hvars glömda toner återvaknade i hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
