Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jag?» frågade John, «vet ni, jag vet en hel hop, men kan
tiga, . . . hör ni . . . kan tiga. Sir Georg är son i huset, så
mycket får ni veta, men inte mera.»
Så blef äfven forhållandet. Sir Edvard skaffade lärare åt
den lille gossen och lät honom lära sig rida på en liten
Shetlands-häst, ocb hvad det var roligt med den hästen och tråkigt med
den inform atorp.
Ännu en tid mindes Georg sin gamla morfar och gumman
och till och med sin döende mor, forsen och stugan och sjön,
men småningom undanträngdes dessa bilder af andra, och
slutligen stod der blott qvar en dunkel7 hägring af det fjerran landet
och de gamle, som om qvällarne vid granvedsbrasan alltid sutb
talande om lille Göran, som for till det fjerran landet.
Sir Edvard återgick i sina vanor, men Georg gjorde dock ett
afbrott, och numera >„ vågade icke långa John göra sig säker att
ej en vacker dag få kuska af till en af jordens fem verldsdelar,
ty det som händt en gång kunde väl hända flere. Lille Georg
lärde sig snart att tala engelska, och hans svenska hade rent af
försvunnit, om ej sir Edvard roat sig med att tala detta språk,
så godt han kunde det, med sin Georg, som han erhöll rättighet
att adoptera som sin egen son.
Der hemma.
Uppe i nybygget gick allt väl. Olof Jonsson blef en ansedd
bonde och Ingeborg en qvinna, som vidt och bredt omtalades för
gästfrihet och ett trefligt hus. Årligen gjorde Olof sina resor
till byn (Trofcdhjem) för att köpa sig specerier; men han satt
för öfrigt hemma på sin gård och lät dem, som ville köpa något,
komma opp till nyhemmanet. Han öfvergick således icke från sin
ursprungliga bestämmelse, den att vara en ärlig, trofast svensk
bonde, han drog ej herrfracken på for att i råhet täfla med
half-herrarne, utan hän förblef lika enkel i sin klädsel, som redbar,
rättfram och ärlig i sitt väsende. Sant var det, att hans hus
bar en stämpel af komfort, som ej många bondhus ha, men detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
