Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alska någon, bättre om löjtnant Andersson, som väl ej var sä
brandförsäkrad som unga Djupendahl, men ändå så säker, att bon
hade en moralisk visshet om hans dygder. Så stodo aktierna, då
en vacker dag gubben Djupendahl et Son helt oförmodadt gjorde
visit. Pappa Djupendahl hade plptsligen erinrat sig att han en
gång köpt en post jern af salig brukspatronen på Slagga och att
han således borde göra sin «skyldiga» visit hos fru patronessan,
och hade medtagit sin son, sitt allt, Theodor, som förut bade
äran ’vara bekant och således äfven kunde få den äran att göra
sin »uppvaktning».
Pappa Djupendahl var munterheten sjelf och artig mot
pa-tronéssan, så att det ej kunde annat än smickra hennes fåfanga.
Anna deremot var ej trakterad af visiten, men höll god mine,
ty hon hade fått lära att beherrska sig, något som man inprentar
i nnga flickors hjernor som en trossats och som ofta slutligen gör
dem till konstverk, som kunna vara intressanta att se på, men
som mera passa på en athenienne, än att utgöra en familjs värma,
liksom mannen skall utgöra dess ljus.
Sedan Djupendahl et Son aflägsnat sig, började patronessan
utbreda sig öfver huru hygglig unga Djupendahl var, huru sedligt
ren, huru skild från andra unga karlar han var, huru flitig han
var, och huru ömt han älskade sin far, ty det hade pappa Dju-
pendahl berättat vidt och bred t.
Anna hörde på, hon var tankspridd, hon tänkte egentligen
på intet, men i dunklet i hennes själ flögo i virrvarr bilder af den
älskade, af gamla Greta, af fadren och af fyrväpplingen; men
beständigt återkom den tanken: iqin far tog med sig min jordiska
lycka, fyrväpplingen är sönderjifven och förstörd.
Den der lilla frun med svampdosan var en af patronessans
bästa vänner, hon var enka, förstod sig på medicin, vav gammal
och älskade dygden öfver allt i verlden. De passade således
ganska väl tillsammans, och om vinterqvällarne besökte de hvarandra
för att utbyta idéer, så kallade de det då de nagelforo med
nästans fel och svagheter. Idéen var slutligen alltid den, att det
ej fanns mera än två riktigt luttrade själar i staden, och det var
patronessan och vännen med svampdosan, ty alla öfriga voro ar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
