Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade en enda dotter, som nu för slägtskapens skull reqvirerades.
Betta bref verkade på ort och ställe en revolution inom familjen
och mamsell Andrietta Toppling afsändes till den längtande
half-kusinen.
Fjorton dagar derefter kom mamsell Andrietta, i sällskap med
en kappsäck utan lås och ett bref från pappa, fullt af välsignelser
och tacksägelser till den kära tanten, som, ännu skinande af
vredens norrsken, mottog henne som ett redskap för sin hämnd.
Anna skulle se ’ att hon var öfverflödig, och derföre upptog hon
genast Andrietta i hennes ställe och lät kläda opp henne på det
präktigaste, hvilket det oaktadt ej gjorde mamsell Andrietta stort
behagligare. Hon var en bra nog lång och kantig person, som
passerat linien, det vill säga stod och svigtade mellan 25 och 30,
och hade i sitt ansigte något så innerligen tråkigt, att man
ovil-korligen såg på klockan, huru mycket hon kunde vara, då man
råkat att se in i hennes perlfärgade ögonpar.
Patronessan gjorde likväl allt för att visa att hon fann
’Andrietta långt behagligare än Anna — började att tal& om det
sämre folkets råa känslor, om omöjligheten att af en vildapel till-
skapa sköna ’hvita gyllen, och om det otacksamma göromålet att
söka lyfta en menniska ur dy et. Hela staden gaf patronessan rätt
och skrattade åt henne. Magistratssekreteraren hade tusen qvicka
infall om »flyktiga» mamseller, om flyende skönheter, om gungfly,
om rymning och desertering, med ett ord, allt som kunde tyda på
Annas försvinnande. Men han slutade alltid med: »ha ha ha,
skada på flicka — såg förbannadt bra ut — undrar inte på
hennes smak, ha, ha, ha, brödren Bjupendahl ser min själ inte
lockande ut — ha, ha, ha!» Magasinsförvaltaren, som redan på
boktryckeriet inlemnat sina «samlade skrifter», skyndade dit för
att utesluta «Tankar vid en älskad faders död», ty man skulle
skratta ut honom, om man blefve påmind om att han sjungit en
lofsång öfver en krokryggig urmakare.
Man pratade i Q or ton dagar, i en månad, om händelsen;
småningom tystnade det af, nya intryck borttogo de förra,
ung-herrarne fingo andra stjernor att löpa omkring, andra flickor att
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VI. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
