Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är död, käre Gerhard, s& slipper du att trötta din gamla kropp,
dä får du pension och kan lefva i ro dina återstående dagar. Hm,
så har nådig friherrinnan gjort mig ledsen många gånger. Skall
jag lysa i trapporna?»
«Nej, tack. Godnatt, Gerhard.»
»Godnatt, lilla goda baron», ropade den gamle och gick åter
in med ljuset.
»Den unge herrn», började han, sakta talande vid sig sjelf,
»helsar allt på något oftare nu än förr hos farmor; jag är rädd
att farmor märker det och just inte är för saken-. Hm hm, fröken
Sigrids far — herr far — jo jo, det var mer än kuriöst att lilla
fröken fick komma hit.»
En klocka ringde.
»Straxt!» svarade gubben ’högt och skyndade in till sin gamla
herxskarinna.
Den gamla damen hade någonting på engåfag stolt och mildt
i sin uppsyn; der låg en blandning af karaktersfasthet parad med
godhet och hängifvenhet i hennes mörkblå, ännu klara och talande
ögon; der sväfvade på pannan något, som ofta påminde om att
det varit tider då olyckan hvilade tungt på hennes hufvud, och i
sjelfva småleendet röjde man ett drag af smärta, som väl
försvunnit, men som ännu återljudade i själen. Detta besynnerliga
småleende kom alltid fram, då hon talade xoed den unga flickan
vi förut sett så glad svänga omkring på isen, och det tycktes
som friherrinnans minespel, mera än hennes ord, på ett oförklarligt
sätt nedtryckte den glada själen och liksom slöt den i bojor.
Det tycktes som om den gamla undvek att tala med sin
fosterdotter, och gjorde hon det, skedde det liksom med en viss
spänning i de fina dragen i hennes ännu på ålderdomen sköna
ansigte och med ett uttryck af medömkan, som aldrig förfelade
att hos den unga flickan frampressa en lätt suck. Sigrid å sin
sida röjde en omisskännlig fruktan att tala med sin stolta och af
alla så vördade tant, och sålunda sutto de vanligen begge djupt
försänkta i sina egna tysta betraktelser.
Den enda, som utom baronen infann sig hos den gamla och
som utgjorde hennes käraste sällskap, var en gammal frans;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
