Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mamsell Pjorry genom trägna observationer kommit till sitt resultat.
Hon dröjde således med sitt ärende då hon såg den ominösa boken
i den gamlas hand; men denna såg upp, och i de vackra ögonen
låg någonting så obeskrifligt mildt och kärleksfullt, att mamsellen
för första gången trodde sig hafva misstagit sig.
«Hvad är det, kära Virginie?» frågade hon, innan denna
hunnit framföra sitt ärende.
«Den lilla ziguenarflickan . . .»
Friherrinnans ansigte förrådde samma hastigt öfvergående
spänning som den, då ziguenarfamiljen först nämndes; men hon
lugnade sig nästan i samma ögonblick, lade bönboken ifrån sig
på marmorbordet och sade: «Jaså . . . hon har en skön röst, jag
har hört den ända hit. Hafva de gått?»
«Nej, tvärtom, min friherrinna, flickan är här oppe och vill
nödvändigt tala med er.»
aMed mig», upprepade den gamla och reste sig opp, gick
några steg fram på mattan och stadnade åter. «Hvad vill hon mig ?»
Mamsell Pjorry smålog. «Jo, just icke det minsta; hon vill
att ni skall behålla henne i huset.»
«Ziguenarflickan?» frågade friherrinnan åter, men med
bortvända blickar; «vill hon bli qvar här?»
«Ja, hon vill sjelf tala vid er; hon påstår att ni är så.god,
att ni ej kan neka henne.»’
((Besynnerligt, besynnerligt», mumlade den gamla vid sig sjelf;
«men», tilläde hon högt, «låt henne komma, jag vill tala vid henne;
låt henne komma.»
Mamsell Pjorry hade snart verkställt tillsägelsen och inom
några ögonblick stod Selina inför den vördnadsbjudande damen.
»Lemna oss, Virginie», var det första den gamla yttrade.
Mamsell Pjorry försvann.
«Du vill», började friherrinnan, som lutade sig mot bordet,
liksom hon behöft stod, «du vill tala vid mig.»
«Ja, nådig friherrinna», sade Selina och slog ned de skarpa
ögonen, «jag vill bedja er att upptaga mig i ert hus . . . jag vill
bli en bra menniska, och det blir man ej på landsvägarne.»
«Hos mig? Nej, barn, jag bor hos min son och kan ej oka
mitt hushåll.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
