Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, barn, du skall få stadna här. Var mig ett troget, ett
godt barn, så välsignar dig Gud.»
«Ja, nådiga friherrinna», hviskade Selina och böjde ner det
svartlockiga hufvudet, och ovilkorliga liksom tvungen dertill, lade
den gamla sina händer derpå och sade, med blicken mot höjden:
«Herre, se i nåd till detta barn, som du lemnat i min vård,
styrk mig och barnet, att vi må täckas inför ditt ansigte och få
nåd och förlåtelse för alla våra skulder»
Efter denna välsignelse voro begge tysta några ögonblick,
och friherrinnan antog småningom sin ’ vanliga mine; ändtligen
ringde hon och gamle Gerhard trädde in.
Det var ej så alldeles utan att den gode Gerhard hade varit
en smula nyfiken, ty att en ziguenarflicka hade ett så långt samtal
’med nådig friherrinnan, var en epok i det enformiga
hvardags-lifvet på Sigurdsnäs.
«Bed mamsell du Pjorry komma in», lät befallningen, och
gubben skyndade att uppfylla den.
«Min goda Pjorry», sade friherrinnan, »flickan får bli qvar;
ni, min vän, tillser att hon får kläder. Hon skall vara hos mig.»
Mamsell Pjorry, van att ej befatta sig med egna tankar, då
den gamla bestämt något, började genast och utan; vidare
inledning att öfverlägga om hvad för slag af tyg hon skulle anskaffa.
Emedlertid fick flickan gå och ställdes under fröken Sigrids och
gamle Gerhards beskydd.
Ryktet om den vidunderliga adoptionen spridde sig med
hastighet inom hela huset. Mamsell Regina Dagsson, som i sitt
lilla rike hade en hop hoftjenare, utsände dem för att kunskapa,
och de återkommo med sina berättelser, den ena kuriösare än
den andra.
Ingen vågade dock att förundra sig öfver gamla friherrinnans
handlingssätt, ty hon egde en så afgjord respekt, att det ej kunde
komma i fråga att hon kunde handla oförsigtigt. «Gamla hennes
nåd har allt sina skäl», sade folket; «hon gör ingentihg utan
orsak», njenade litet hvar, och Gerhard, som i detta mål synnerligen
blef utfrågad, antog en småslug mine och menade också, nickande
med det hvita hufvudet: «att nådig friherrinnan hade sina skäl.»
Men mera yttrade han icke, af den orsaken, att han verkligen ej
visste dessa skäl; det oaktadt hade han likväl en mine, som ingaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
