Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag vet hela affären, och den beskedliga Sigrid har sagt mig att
hon vill lära väfva — är ej detta meningen med din ambassad?»
•Jo, mamma! Nå, då behöfver jag väl ej inlägga min
gällande rekommendation ?»
•Nej, käre Göran, jag sade genast ja. Sigrid är en beskedlig
flicka, men hon blir aldrig riktigt efter Virginies smak. Hon kan
bli en snäll husmoder, Göran, och jag tror att det ar bättre det.»
•Ja, mamma har sjelf . . .»
•Kära barnr börja ej med artigheterna! Hvad jag varit är
intet annat, än det jag varit genom min vilja; jag har försökt att
fylla mitt kall som qvinna — käre, gode, älskade Göran, jag ser
på dina ögon, att jag gjort det väl.»
•Mamma är således nöjd med allt, med Sigrid och Georg
och mig ?»
«Ja, gode Göran, jag skulle vara orimlig eljest, J viljen ju
’alla bära mig på händerna. Den enda, som ibland smärtar mig,
är Sigrid; hon förstår mig icke, hon fruktar mig, hon drar sig
som en sensitiva tillbaka; det är något som gör henne främmande
for mig.»
Baronen teg och drog en lätt suck.
«Blif ej ledsen för det, käre Göran», yttrade gumman; «för
dig talar jag om allt; du är min ende förtrogne, — till dig kan
jag säga allt; men det blir väl bättre. Det är hårdt, Göran, att
tro att det är hennes mor som gjort henne främmande för mig,
oeh ännu värre är, Göran, om fädernas missgerningar gå in på
barnen allt intill tredje och fjerde led. Stackars Sigrid! hon har
blott hunnit till 4et tredje.»
Den gamla uttalade dessa ord med en högtidlighet och en
värma, som djupt grep hennes sons hjerta.
»Mamma», sade han, aom så vore ... om så vore . . .
Gud fader! låt det ej så vara», tilläde han hastigt och knäppte
hop händerna.
•Också du, GöranP Nej, nej, det är omöjligt!» yttrade
gumman och lutade sig ner liksom till en bön.
Så su£to de länge. Ändtligen reste den gamla på sitt stolta
sköna hufvud, hennes ögon lyste af en mild glans och hon sade,
sakta skakande på hnfvudet: «Nej, Göran, med kärlek blir allt
godt igen, och hvarje gång jag tänkt på dig och bedt Gud för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
