Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla belastade med böcker och tusende ting af jordgrå, brungul,
smutsgrön och obestämbar färg, allt liksom rimfrostadt af dam,
hvars atomer gått till hvila, som det tycktes, för evigt. Här,
midt i denna förstörelse, satt husets disponent, eller hyresgäst
(ty huset tillhörde egentligen en madam i Pelikansgränd), den
lärde och outtröttlige fornforskaren Löfling. Det var en liten
man med glest svart hår, utan peruk, men med ett misslyckadt
försök till lockar vid öronen, blekgul hy, stora ådror på
tinningarna, och ett par ärliga grå ögon, som helt beskedligt tittade
fram under ett par grofva ögonbryn och <gåfvo mannen ett uttryck
af melankoli, som ej tycktes öfvereusstämma med det förnöjda
leende, med hvilket han helsade den sällsynta gästen; ty man
måste ha ett angeläget ärende, om man skulle göra sig möda
att klättra opp för berget.
I alla länder, utom Sverige och Ryssland, kan en lärd, en
litteratör, eller någon annan person, som sysselsätter sig med
vetande, slippa att vara något annat, än han är — herr N. N.
Men i Sverige och Ryssland måste man ovilkorligen vara något,
ha en särskild titulatur, som kan skrifvas på utanskriften och stå
på hufvudplåten på likkistan; i annat fall är man icke någon
riktig menniska, om man ej hör till något af de fyra stånden.
Det var af denna orsak antiqvarien Löfling lät kalla sig kamrer,
och så kallades han af sin hushållerska, som i synnerhet var
mån om titeln.
Kamrer Löflings rum var, som vi veta, uppfyldt af en
mangd skräp, som dock i hans ögon var idel kostbara klenoder,
och som äfven var det, dock ej i den mening, som den gode
kamreren trodde.
Det fanns nämligen vid hans tid ännu en efterdyning af
det antiqvariska raseri, som förledde Rudbeck att offra massor
af snille och lärdom på endast gissningar. AU9 vetenskaper hafva
böljat med endast tankespel, med filosofiska spekulationer och
försök att med ens genomtränga skalet för att nå kärnan, men
hafva måst återgå till ett strängt aktgifvande på hvarje förut
som obetydlig ansedd omständighet ooh grunda sin sanna seger
på facta, på naturåskådning eller sammanletade leder af den
splittrade bilden. Endast i frågan om lagstiftning håller man ännu
på med att finna den absoluta rättsgrunden och forskar efter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
