Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kxmgHg resa
Bet har väl knappast funnits några konungar, som man så
villigt och så högtidligt firade, som Fredrik den förste och Adolf
Fredrik, hvilken man, inseende omöjligheten att hitta på ett
värdigt epitet, kallade «den Milde». Hvarhelst de kunglige kommo,
mötte dem från de förnämes sida en artig underdånighet och fråu
folkets en förtjusning, som mera härrörde af verklig kärlek, än
det förut varit fallet; ty det är något helt annat att vörda, eller
beundra, och att älska kouungen med hela hjertat; och detta af samma
orsak som man älskar det värnlösa barnet, nämligen just derföre, att
det är värnlöst och maktlöst. Den högre aristokratien åter ansågo
konungen som sitt verktyg, som det enda den egde, för att
bibehålla sin makt öfver folket, hvilket, om det ej egde en konung
som det kunde fira, lätteligen kunde vilja utan herrarne regera
sjelf, ty Svenskarne hafva i alla tider ej just ansett den saken
omöjlig.
Det låg således i de mäktiges eget intresse att genom yttre
vördnadsbetygelser helga en makt, som de hade i sina händer,
och sålunda rädda skenet af ett konungadöme, som egentligen ej
fanns annat än i en fiktion och i en kunglig skådespelare, som
ej borde kunna ett ord utan sufflör. Det var således gifvet att
man aldrig ifrigare och med större anspråk på uppmärksamhet
talade underdånighetens språk, än till Adolf Fredrik den Milde
och hans stolta snillrika gemål, som man beredde den ena
förödmjukelsen efter den andra, för att iuskärpa att de ändå voro
ett par värnlösa barn i händerna på sina såkallade ständer, som,
så snart de kungliga lydde, belönade dem med det underdåniga
smickrets honungskaka.
Under sådana omständigheter är det klart att de kunglige,
då de ett par år efter sin kröning gjorde en resa i riket (och
de reste ofta och gerna), Öfverallt möttes med den mest
oförställda förtjusning och med fester, som ej tycktes taga en ända.
Alltifrån det de under kauonsalut, flaggning och blomsterkastning farit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
