Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla väggar. Detta forråd af träsorter ökades årligen med nya,
ty intet skepp kom ifr$n Ostindien utan att medföra något nytt
af detta slag eller några föremål, som kunde förarbetas. Elfenben,
narhval och sjökotänder, koraller och snäckor af de besynnerligaste
former, en mängd arbeten af Söderhafvets vildar och hundrade
andra ting funnos i detta lilla rum på sina hyllor och vårdades
af en gosse, som hade nyckeln, och som drog hjulei då konungen
roade sig med svarfning.
I drottningens rum rådde samma smak i en förädlad form.
Det var ej här frågan om blott konstsaker eller ämnen att
förarbeta; samlingslusten utmärkte sig här med mera urval och
vetenskaplig forskningsanda än hos konungen.
Den snillrika qvinnan, som delade den betydelselösa thronen,
samlade omkring sig liksom ett sammandrag af naturen och
konsten, och Ökade beständigt dessa samlingar med nya, som
vetenskapsmännen och de sjöfarande oupphörligen anskaffade, obh prydde
sina rum med alla konstföremål, den tiden frambringat.
Det tycktes som denna lust att se och studera främmande
föremål, att lefva bland sådana omgifningar, som förflyttade
tan-karne långt, långt bort, varit ett behof för dem begge, * en känsla
der de begge mötte hvarandra och funno sig lyckliga.
Man kan ej gerna föreställa sig någonting mera husligt än
en afton på Ulriksdal, sedan de stora vaxljusen blifvit tända i
silfverstakarne och elden i marmorkaminen fladdrade för att täfla
med ljusen.
Då var också alltid den lilla utvalda hofkretsen samlad, och
en hvar undvek att ens göra den aldra lindrigaste antydning på
dagens frågor, ty ingen enda af dessa fanns, som ej gjorde ett
obehagligt intryck på de kunglige, isynnerhet på den stolta
drottningen, som kände sig född till en thron och till makt, och blifvit
bedragen på begge delarne.
Adolf Fredriks lynne, böjligt och borgerligt till sina sympatier,
kände mindre obehaget af sin beroende ställning och föredrog med
orubbligt tålamod alla ingrepp i det kungliga prerogativet,
hvar-emot han med hetta och ovanlig harm försökte att försvara sin
rätt som privat menniska, som husfader och make. Öfverallt, der
endast kärlek behöfdes, kände han sig vara konung; den makten
hade Gud honom förlänt, och den försvarade han, hvaremot han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
