Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
locka militären till ett särskildt kungligt parti, hade han nedlagt
dessa militärgöromål, som endast skaffade honom ledsamheter.
Konungen var således vanligen trätt när han mot qvallarne,
omklädd i sin ljusblåa fina frack med guldbroderier på Och med
brabantska manschetter for händerna, samt med det egna håret
lagdt i prydliga öronlockar, inträdde i sin gemåls salong, der
hela hofvet, både hans och hennes, var församladt. Hela säll
skapet, som alltid hade tillåtelse att sitta kring ett stort aflångt
bord vid sina arbeten, steg opp vid konungens inträde.
Den vänlige mannen smålog åt alla, nickade åt dem och
kunde till och med säga några glada ord till en och annan, som
händelsevis kom i hans närhet. Han tog sin plats bredvid
drottningen, som underrättade honom om hvad som förelupit vid hans
ankomst och orsaken till munterheten. ’Än var det Dalin, än var
det Jocko, apan, som roat sällskapet, eller Badin, som haft ett
af sina infall, hvilket vanligen varit af den beskaffenhet, att der
fanns en eller annan, som af endast underdånighet deltog i den
allmänna glädjen.
Bland dem, som mest af alla tycktes glädja sig åt allt detta,
var en ung flicka, som vi sett en gång förut, en ljushårig blåögd
mö, som starkt skiljde sig från de öfriga, mera bedagade hofdamerna.
Hon var drottningens favorit, fick heta: mitt barn, och smektes
ofta, och var derföre ett föremål lika mycket för artighet som afund.
Det var i synnerhet en flicka, som var nästan jemnårig med
henne, som slösade med begge delarne, och som var den trognaste
vännen och fienden på en gång.
Den unga blonda flickan, Hebe, som hon kallades af hofvet,
sedan Dalin gifvit henne detta namn i en impromptu, som han
reciterade då flickan bjöd de kunglige ett glas vatten, var fröken
Katarina von Liitzow, den fattige löjtnantens dotter; och hennes
vän var fröken von Dernath, som ganska riktigt liktidigt kommit
in i hofvet, ej som favorit, men för att smickra den mäktige
baron von Dernath på Sigurdsnäs, som från sin fäderneborg rege
rade mången tråd, som de stora marionetterna i Stockholm lydde.
Det fanns ingen inom detta hof, som var så hjertligen glad
som den sköna Katarina, ty litet hvar kände hur intrigen smög
omkring i dessa salar, lik ett osynligt spöke, som, när man minst
väntade det, kunde antaga gestalt och störta ner förhoppningarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
