Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemmame och ligger 8om en ryggsköld öfver nationen. Det var
denna åsigt som gjorde att löjtnanten, som till sin födsel tillhörde
aristokratien och såsom sådan ansåg sig tillhöra den klaas, hvars
uppgift det är att stöda konungamakten, men till sina sympatier
tillhörde folket, som utan mellanliggande binder ville nalkas sin
konung, lika mycket. för kungens skull som för folkets hatade
dessa mäktige, som ledde ständerna i sitt ledband. Han var dess-
utom militär och satte således högre värde på Carl den tolftes
envälde än på ett mångvälde, som måste förlama militärens kraft,
emedan den är ett oting utan enhet i viljan. Man offrar gerna
sitt blod för en, men blir feg då man måste strida fur en
splittrad makt, der den ena delen önskar Beger och den andra
nederlag.
Katarina dyrkade således sin drottning och kunde ej heller
annat, då hon aldrig fick kasta en blick in i detta oroliga hjerta,
der hopp och smärta, men aldrig fruktan fick rum, eller då hon
ej anade hvad som föregick inom denna majestätiska panna, der
tusende planer korsade hvarandra och åter upplöstes för det l&gna
förståndets solsken, för att åter bildas. Hon såg aldrig
hersklyst-naden blixtra i de djupblå, tankdigra ögonen, aldrig harmen eller
smärtan tala sina gåtor derur — hon såg endast kärlek blicka
derur och glädje; och om drottningen någongång. mulnade, då
Bkyndade hon efter den lilla med juveler prydda svampdosan eller
bjöd ett glas vatten och sade:
«Mår ers majestät ej väl? Ers majestäts ögon . . .»
Då smålog alltid åter drottningen, klappade flickan på
kinden och sade: «Taek, mitt barn, jag mår väl; bekymra dig icke;
dina egna ögon förråda din oro.»
Ofta fick drottningen sig tillsända samlingar, ordnade af
Linné, praktfulla samlingar af snäckor, insekter och foglar, och
blommor ritade af Mignon, en skicklig fransk artist, som den
tiden vistades i Stockholm och som kopierade blommor efter
naturen så förvånande väl, att deras motbilder sällan återfunnos så
fullkomliga utgångna ur naturens, som ur herr Mignons hand.
När en sådan samling kommit, inbar» stycke efter stycke och
sattes på det stora bordet, till drottningens och de öfriges nöje.
De vackra styckena cirkulerade omkring till alla, så att hela
sällskapet ibland såg ut som en samling naturforskare, som studerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
