Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ädle välgörare!» snyftade hon, «Gud i himlen ser er
gerning; Gud välsigne er!»
Baronen gick; men på en afsats i berget, der några rönnar
den tiden klängt sig fast, satte han sig uttröttad på en bänk.
Han mindes den gamlas välsignelser och sade vid sig sjelf:
«Vi äro dårar, du Herre, som med penningar söka att muta din
rättvisa; så gör jag — det är för att bota det obotliga jag öser
med begge händer — och detta kallade hon for en välgerning.
Det är ångern att ej bättre hafva tuktat min son, att för det
husliga lifvet hafva föredragit det politiska, för det att jag, af en
dunkel känsla om att hela landet behöfde räddning, offrat mitt
hus och mina barns hjertan åt förderfvet. Se, jag straffas hårdt
derför, att jag mera Tar medborgare än far.»
Han såg hastigt på sitt ur. De två timmarne voro snart
tillända, och då han kom till slussen, stod vagnen redan väntande
på den anbefallda platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
