- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
138

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lerande den andra. Ett köpmanssinne kan lika litet fatta folkens
anda som en blott skald; ty folken äro uttryck af det rent
menskliga, som hvarken l&ter beräkna sig i siffror eller kan uppfattas af
blotta känslau.

Det enda folket nu fruktade var suveräneteten; men det fann
ej, att det kastade sig i händerna på aristokratien och den enskilda
vinningslystnaden, som mera än en gång varit patriotisk för att
nedtrycka folket. Sålunda var här en hel massa patrioter, som
helt öppenhjertligt bekände for hvarandra, att det ej, var
fäderneslandet, utan sina egna interessen de bevakade, och som, för att
dölja sitt eget spel, beständigt riktade folkets uppmärksamhet på
konungen, som någonting ytterst farligt. Detta sätt att gå till
väga, begagnadt i alla land och af alla partier, som velat ha makt
eller haft svårt att bibehålla den, är alldeles samma utväg som
töreadoren använder, då han fläktar med en purpurkappa framför
tjuren, för att afleda hans uppmärksamhet, under det att han
sticker svärdet i dess sida.

De varma öfverläggningarna, som höllo på att öfvergå till
gräl — ty man tvistar lika mycket om det rof som väntas, som
om det hvilket håller på att delas — afbrötos genom baron
Der-naths inträde.

Ett mörkt allvar hvilade på den ädle gubbens anlete; det var
sorg öfver sonen; men kanske också en djup känsla af såradt
. menniskovärde, då han fann sig tvungen att vafa kamrat med ett
sådant sällskap som detta. Han ansåg sig dock skyldig att
begagna sitt inflytande, för att stifta något godt; han skulle föraktat
sig sjelf såsom feg, om han flytt undan en fraktion, som fruktade
honom, och som ej vågade öppet ställa sig i strid med folkets
interessen, då dessa representerades af baron Dernath på Sigurdsnäs.

I sådana tider, då egoistiska beräkningar, genom att hålla
massan i fruktan för ett ondt, som redan försvunnit, leda folkets
passioner efter behof, men aldiig till folkfrihetens sanna mål, är
mängden af dem som kasta sig in i hvirfveln lumpna, snikna och
feghjertade naturer, som ej kunna lefva i annat än
upplösningstillståndet; men de behöfva ibland sig en och annan ädel
personlighet, de känna på 8ig att deras egen lumpenhet behöfver
förgyllas, och derföre söka de på allt sätt indraga i partiet en och
annan utmärkt och ädel menniska, som dock aldrig blir delaktig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free