Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«J&, det ar tydligt; men nn måste jag till mig, ty Ludvig
väntar mig. Stackars Ludvig, om faan ändå finge se dig!»
oFarväl så länge», afbröt henne Katarina och gick in i sitt rum.
Ludvig von Dernath satt väntande hos sin syster. «Du är
missnöjd?» yttrade han frågande, så snart han fick se henne.
«Nej bevars, majestätet var mycket nådig i dag och gaf mig
permission att lemna hennes intressanta sällskap. Ha ha ha! Du
skulle hört vårt kära majestät, huru vaekert hon talade om
mammas sjukdom — hon vet mer än väl hvad mamma tänker om
henne — men det var ömt, må du tro.»
«Jaså, hon slår sig på predikoförsok. Åh, det lyckas bra för
henne; hon har minsann också ingenting annat att göra.»
«Hon? Jo, var öfvertygad, hon har mycket att göra; der är
nu en hel hop der nere som spinna.»
«Så spinna vi igen! Ha ha ha, det skall bli högst roligt
att se utgången.»
Marianne blinkade slugt. «Hör på, Ludvig», började hon
hviskande, «hör på! du litar på att majestätet ej har penningar?»
«Ja visst; utan penningar gör man ingenting här i verlden;
mynt, det är nervus rerum.»
«Men om hon nu har penningar och får flera?»
»Kanske från sin broder i Preussen! Ha ha ha, han får se
till, huru det vill räcka för honom sjelf.»
«Likgodt, men hon har penningar, så enkel hon ser ut. Hon
har på en tid agerat fattig; har du observerat huru konstlöst hon
klär sig?»
«Det är också en sorts koketteri.»
«Utan juveler.»
«Ja, jag tror hon försmår att nyttja juveler.»
«Åh ja, då juvelerna behöfvas till annat, så försmår man dem.»
«Du qväder . . .»
«Halfqväden visa — ja, min käre Ludvig, men, oss emellan,
— kan du försigtigt använda det, så gerna för mig — oss emellan,
juvelerna äro borta, pantsatta för att få penningar åt packet och
småadeln, åt d£t kungliga partiet, med ett ord.»
Ludvig sprang opp. «Herrligt! Det var en herrlig uppgift!
Således deraf majestätets enkelhet. Nå ja, vi hafva också
penningar utan att pantsätta kronans juveler. Tack, goda Marianne, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
