Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fladdra upp&t. Förut hade hela verlden legat utbredd som en
plankarta, så. jemn och så skiftande i alla prismans färger, men
nu föreföll den henne som besådd med idel svindlande bråddjup.
Ack, hvad hon på en gång kände sig olycklig och nedtyngd!
Drottningen deremot var glädjen sjelf. Man hade på
morgonen sagt henne, att det kungliga partiet hade öfvertaget inom
arraéen, att hela landet skulle som en man försvara det
konungsliga paret, att det kufvade partiet, mössorna, mäktigt genom sina
förmågor, sina anor och sina rikedomar, under denna träldomens
tid lärt sig att konungamakten var adelns så väl som alln andra
klassers enda stöd. Alla dessa förespeglingar hade på en gång
trängt in i den lifliga, finkänsliga och vankelmodiga drottningens
själ och spänt hvarje dess fjeder till verksamhet. Ej underligt
då om hon misstog sig och sjelf nedref den sköra byggnad hon
hittills bibehållit, den barnsliga okunnighetens — oskuldens heliga
tempelbyggnad, som är lika evig odh lika förgänglig som
strål-skiftningarne i en morgonsky. Oskuldens frid och glädje
försvinner hastigt; men samma sol, som en gång skapade den, kan skapa
den omigen, nu och i evig tid.
Drottningen,’ för ögonblicket till öfverdrift glad, ville
meddela . sin glädje åt sin unga vän, men förstörde med detsamma
hennes lugn.
«Gudi lof, att ers majestät är glad och lycklig», yttrade
Katarina och drog en djup suck; «men mig gör det ondt att ers majestät
tror sig ha fiender. Ack, visste jag att någon vore missnöjd med
mig, skulle jag ej kunna sofva om nätterna, och icke ha någon
frid om dagarne.» -
«Du, älskade, goda, rena Guds barn!» yttrade Lovisa Ulrika
pch tryckte en kyss på flickans panna. «Kanske jag forstört din
oskuldsglädje, goda barn», tilläde hon och blickade henne mildtin
i ögonen. «Ja, jag ser det . . . derinne brinner ej nu som förr
den milda elden, den rena" himmelska lågan som ingen jordisk
näring behöfver; det glöder i stället i dina ögon, flicka! Så går
det, när man kastar jordiska ting som bränsle på oskuldens altare,
så går det.»
Drottningen höll händerna för ansigtet, liksom för att sansa
sig. Ändtligen tog hoft åter händerna långsamt från ögonen och
lade dem liksom välsignande på flickans hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
