Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borta, vår kärlek är profanerad, den är fastad i en annan
menniskas minne. Hu! nu har man torkat min kärleks späda blomma
och lagt henne in i ett herbarium för att examinera den.»
Katarina sjönk i djupa tankar, hennes uppsyn var allvarlig
och dyster.
«Jag har varit oförsigtig», sade hon ändtligen sakta.
»Marianne är ej min vän; det återstod endast detta uppvaknande.
Lyckligtvis förrådde jag ej drottningens plan, ej ett ord om att
de bref, som Ossman bär, innehålla helt annat än kärlek.
Stackars Ossman, huru skall jag belöna din trohet, din outtröttlighet
att tjena mig, din slughet och ditt mod ? ’Det är ett farligt spel’,
säger Fredrik; men med konungen på vår sida och folkets gamla
ärliga konungakärlek som stöd, är det väl möjligt att en handfull
partigängare kunna segra eller våga att begagna segren!»
Så talade den unga flickan, som mot sin vilja blifvit
inblandad i sin tids farligaste skådespel, omgifven af förrädiska vänner,
utan ’stöd och hjelp.
Drottningen var ej mer densamma som förr; hon plågades af
en sinnesfeber, som dref henne oroligt fram och åter utan
uppehåll. Oupphörligt angrepo ständerna henne, beständigt henne, ty
af hennes snille och kraft fruktade man allt. Hon måste således
tryckas ner, krossas under bördan af det förmynderskap hon ville
afskudda sig. Hon skulle hvarje ögonblick känna att hon var i
händerna på det rådande partiet, hvarje hennes sjelftanka skulle
nedtryckas, ty här var fråga om allt eller intet, ett spel om makt
eller förnedring, om lif eller död. Frågan om juvelerna, hvartill
Marianne von Dernath gifvit uppränningen, blef en anledning att
förödmjuka Fredrik den Stores syster. Uppfostringsfrågan var den
andra för att böja henne som mor — det var nådestöten.
Den lifliga drottningen, som kände kärlek och förolämpning
lika djupt, led tusende marter under denna tid, hennes oroliga
ande vred sig och flaxade som en vildfogel i tigerkattens klor; —
men förgäfves! Förödmjukelse följde på förödmjukelse, hennes
hof ombyttes, hennes barns fordna lärare bortjagades och hennes
make måste mottaga förnedrande förmaningar att vara konung i
sitt land och herre i sitt hof. Mot alla dessa vedervärdigheter
hade hon blott en tröst: hämndens; — en ringa tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
