Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pustar genom hana hjerna: «Är det sant eller osannt? Är hon
trogen in i döden, eller sviker hon just i den sista stunden?» Hans
beslut var emellertid taget, och då den dignande flickan försvann
genom dubbeldörrarne, som knarrande slöto sig efter henne,
fattade den olycklige sin sista kraft och sade: «Jag bekänner allt.»
»Ändtligen?» yttrade Rehnhorn med ett försmädligt grin,
•ändtligen ?»
»Jag får», började Wernerhjelm, utan att lemna
uppmärksamhet åt aktors skadeglädje, »jag får således förklara, att jag varit
med om att uppvigla folket, att jag är hufvudpersonen i denna
olyckliga historia, att det är jag och ingen annan, som uppgjort
planen dertill. Jag har från min barndom hatat allt tyranni, allt
våld, det må hetas vara Guds vilja och utöfvas af presterna, eller
med Guds nåde oeh utöfvas af konungarne, eller utöfvas i folkets
namn. Det som är okristligt, grymt, orättfärdigt, är det lika
mycket hvarifrån det kommer — jag har hatat det förr och skall
hata det intill min sista stund.»
»Den lär baronen väl ej just så länge behöfva invänta»,
anmärkte aktor, småskrattande.
«När jag nu har bekänt allt», fortfor Wernerhjelm, »hoppas
jag att kommissionen dömer mig till det högsta straffet och de
öfrige till lindrigare eller till befrielse.»
«Kommissionen täcktes», inföll aktor, »noga undersöka
förhållandet; det tyckes som skulle baronen af en sorts ridderlighet
k vilja ensam kläda blodig skjorta för dem alla; men rättvisan kan
ej vara nöjd dermed, och således måste vi höra om denne unge
mans berättelser öfverensstämma med de öfriges uppgifter.»
Man anställde således ett förhör, som räckte ända till dess
mörkret inbröt, och hvaraf det, vid jemförelse med hvad i öfrigt
blifvit upplyst, var klart att Wernerhjelm, tvärtemot sin egen
bekännelse, i blott ringa grad var delaktig i upploppet och mest
verkat på sina kamrater inom arméen, der han allmänt var älskad
för sitt ärliga, öppna och trofasta väsende. Han återfördes, till
fängelset utan dom; men kommissionen ansåg sig dock böra
statuera ett exempel och döma honom till döden.
C. A. Wetteréerghs Samlade Skrifter. VII.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
