Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var om fredagen det trogna folket samlade sig till
riksdag hos sin «Kralo», som bjöd på öl och bränvin.
Vid denna samling iakttogo de alla de vanliga ceremonierna,
som det flyktande folket hade traditionelt medfört från sitt
hemland långt bort i österns gömda och ännu för oss blott ytligt
kända länder. Kralo Ossman hade intagit sin plats på en stol,
öfver hvilken man bredt en rosig matta i stället för purpur, och
den vilda skaran hade lägrat sig på golfvet vid hans fötter, för
att höra hans ord.
«Här är ett stort verk», sade han, «ett stort verk, och i den
bleke kungens namn, vid honom som slumrar i Mulepas dal,
befaller jag eder att lyda mig. Många gånger har jag ledt eder till
egodelar och byte, många gånger har jag befriat er utur fängelset
och från döden, och J veten att jag är eder konung.»
«Ja, vid den bleke, det veta vi — och lyda», mumlade
mängden.
«En ed är helig, en äkta Sinte bryter aldrig sitt löfte.»
«Nej, aldrig», blef mängdens svar.
«Jag har svurit å edra vägnar att rycka den lifdömde’ baron
Wernerhjelm från dem Som vilja förgöra honom; det vore en skam
for mig och er, om de finge döda honom.»
«Hvar sitter han, Kralo?»
«I rådstugufangelset.»
«Åh, det känner jag till, der har jag sutit, låt se, nio
gånger ; jag känner många rum», yttrade Pjallo.
«Och jag har sutit der tre gånger», upplyste en annan.
«Ha ha ha! Och jag rymde derifrån i fjol», berättade tjocka
Sadoc.
«Du, din tjocka kanalje? Jo, det är sannt, Sadoc tog sig ut
genom hålet, men skrapad blef hah på kanelbarken, eller hur,
Sadoc, det satt väl trångt?»
«Åh ja, Kralo, det skall nog gå. Hvar sitter han?»
«I nummer tre.»
aJaså, på öfra bottnen inåt gården, hm, de ha satt honom
der det är svårast att ta honom.»
«Men, gossar, J kunnen väl ändå taga honom lös; jag sjelf
anför eder och har redan gjort upp planen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
