Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jo, så är det; men — nu, hör du Karin, nu skall jag ha
verktyg för att sjelf göra mitt perpetuum mobile, eljest stjäla de
konsten af mig, liksom den förbannade Faust gjorde med
Guten-berg. Jag måste ha filar och borr och jern och inrättningar,
förstår du; hur skall jag få det?»
«Jo, vet kamrern, jag känner en hygglig gosse, som heter
Gerhard.»
«Hvad är det för en?»
«Jo, han är hos kungen och är liksom hans uppassare, då
hans kungliga majestät svarfvar; han förstår nog den saken.»
«Jaha, jaha, det kan gå an, han måtte väl icke stjäla konsten
af mig ?»
«Nej bevars, jag ansvarar för honom.»
Få detta sätt lyckades det Karin att utstå den första
stormen, och hon fick nu tid att rådgöra med Gerhard, eller den
yngling, på hvilken gamle baron Dernath gifvit anvisning.
Gerhard hade således ofta besökt huset, kamrern hade sett
honom, fastän sällan; men gamla Karin hade utvalt den beskedlige
Gerhard till sin geheimeminister, fastän hon aldrig var i stånd att
få veta hvem det var, som så rikligt underhöll huset, att hon nu
ej på långt när fann de säljande madamerna så oförskämda som
förut. Hon gissade väl något — och gissade rätt, fastän hon
aldrig sade det, icke ens för Gerhard. Denna hjelp var henne så
gåtlik, att hon nästan ansåg den som ett utflöde från en förbor
gad skatt; och man måste tiga, eljest försvinner skatten. Derföre
teg gamla Karin.
Om aftoben samma dag satt gamla Karin i sin kammare och
lekte med den lille gossen, den lille Gudsengeln, som vanligen
gumman kallade honom, då «herr Gerhard» steg in. Det var en
yngling med ett gladt, tryggt väsende och ett sätt att vara, som
påminde om att han hade anställning hos konungen, det vill säga
ett visst behag eller artighet i sina rörelser och sina ord. Han
var eljest, för att tala i gamla Karins stil, ingenting annat än en
simpel bondpojke från Sigurdsnäs, som baron von Dernath
rekommenderat till’ den befattning han innehade som Adolf Fredriks
uppassare vid svarfstolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
