Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orgverk, der tangenterna hänga opp sig och «vox humana» gnäller
en ton, under det att principalen låta höra en annan. »
Från Wernerhjelm fingo de ej höra något på länge. Han
hade, enligt de sista underrättelserna, rest öfver till engelska
kolonierna i Nordamerika, för att der sätta sig ner i det ej ännu
alldeles utdöda nya Sverige, eller, om det ej mera funnes, i det
stora landet, som redan då blott löst sammanhängde med det
gamla Europa och som åtminstone ej trycktes af samma fördomar,
om också det trycktes af ännu trångare lagar.
Denna underrättelse fick gamle baronen snart efter hans flykt,
och fann att unge Wernerhjelm deri gjorde klokt, ty svenska
regeringen hade i hela Europa sina emissarier ute för att hämnas
på sina vedersakare — «de brottslige», «de som velat störta Sveriges
frihet».
Det fanns troligen ingen i hela rådet som så varmt älskade
medborgerlig frihet som Fredrik Wernerhjelm, fastän han sökt att
gifva konungen makt att undertrycka partierna, emedan han ansåg
detta för det enda, som stod tillsammans med svenskarnes karakter,
med det af folket styrda konungadömets minnen, med denna gamla
bondestam, som på tingen stod kring sin konung, men icke kröp,
utan öppet och ofta skarpt uttalade sin mening och alldeles icke
1 tålde att den gäckades. Det var denna tanka som gjort honom
till en konungens man, och samma tanka som nu jagade honom
från det durchlauchtiga och underdåniga Europa.
Gamle baron Sigfrid von Dernath hade ända till de sednare
åren bibehållit hela sin kraft; men så många olyckor hade på en
gång störtat öfver honom, att han måst tillita hela sin
karakters-styrka att ej böjas till jorden. Detta var en öfveransträngning,
och då han sedan kom i lugn, då han hade hela sin verld
omkring sig på Sigurdsnäs, föll han ner ur den öfverspänning, som
hittills hållit honom oppe, och krafterna, både kroppens och
själens, slappades småningom.
Marianne hade efter bröllopsqvällen förändrat sig mycket; hon
var ej så smickrande som förr, men en smula hjertlighet tycktes
visa sig. Hela hennes omgifning, att hon var utestängd från
intrigens sfer, att hennes far med stränga blickar bestraffade hvarje
försök att gå andra vägar än den raka — allt bidrog att åtmin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
