Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själames frandskap.
Ett år hade förflutit i lugn och stillhet. Mariannes vänskap
för Katarina hade börjat att visa sig i sin förra glans, och
Katarina omfattade gerna tillfället att ingå en försoning, som hon länge
önskat, en verklig vänskap i stället för den hycklade.
Den gamle ädlingen hade emellertid alltmera sjunkit i
intel-lektuelt och kroppsligt hänseende och sysselsatte sig slutligen blott
med att spela trictrac med Katarina och Marianne, som aflöste
hvarandra för att tillfredsställa hans spellust.
Nu gick åter hans ande obruten fram till målet; kärnan såg
man ej mera; endast skalet af en fordom kraftfull menniska satt i
en gungstol och kastade korten på ett bord, utan ptt glädjas
deråt, men för att förnöta de sista långsamma stunderna.
Knappt halftannat år efter testamentets dato stodo rummen
på Sigurdsnäs svartklädda, lille Göran hade fått sin förata svarta
klädning med punietter vid händerna och ansåg sig öfvermåttan
grann, och Katarina och Marianne sutto gråtande i den gamles
favoritrum, biblioteket. Den gamle var död, och i kojorna kring
hela nejden suckade folket: Det var en god herre — Gud vet
huru vi nu få det, fast hennes nåd nog är god och beskedlig.
Det var omkring en månad efter begrafningen. Marianne
hade under denna tid haft en flitig korrespondens och blef
med hvarje dag mera sluten mot Katarina och mindre öm mot
Göran. En vacker dag berättade hon Katarina att hon skuUe
resa bort — «det var endast ett infall — om Katarina tilSät
henne att uppfylla en blott nyck».
«Hvart skall du resa, Marianne?» frågade Katarina och
betraktade sin svägerskas bleka, skrattande ansigte med misstroende.
«Blott till närmaste stad. Friherrinnan v. K. och grefvinnan
v. M., mina gamla bekanta från Stockbolmstiden, hafva råkat ti
11-sammans — de bedja mig så mycket att komma. Jag tror, * du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
