- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
263

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Baronen, säg onkel, min gosse, eljest har jag illa
förplum-pat mig.»

«Om jag får.»

«Der ser du följden af din oförsigtighet, käre gubbe», smålog
friherrinnan, hemligen triumferande.

«Nå nå, ingen skada skedd. Nå, hur mår mor din?»

«Mamma mår Gudi lof väl och bad helsa; hon ämnar att

göra en visit här i sommar.»

«För att helsa på sin gamle svärfar.»

Göran studsade.

«Kära pappa!» sade friherrinnan och skakade på hufvudet.

((Jaså, kanske han inte vet det — nå, så bor haj» veta det.
Han skall veta huru mycket hon uppoffrat-för honom — ja, det
bör han.»

«Men, pappa, inte skall du . . .?»

«Eästa onkel, tala», afbröt Göran dem begge, «säg mig allt.

Jag älskar så oändligt mycket min mor, att jag måste veta
hvarför jag näst Gud håller henne kärast.»

«Ja, näst Gud, gosse, det var rätt sagdt», yttrade gubben
allvarsamt; ((ty om vi älska handen som gifver, verktyget, huru
mycket skola vi ej älska den kärleksfulla viljan, som begagnade
handen for att gifva — så är det, gosse; det skadar icke att du
vet allt.»

«Tala, tala, onkel!»

«Nånå, inte så häftigt, patron!» småskrattade gubben. «Jo,
ser du, min gosse — gosse P ja, det är sant, han är nu gamla
karlen och åker och kör derute i Amerika oeh hinner inte med
att komma hem, förr än han fått sin egendom i ordning — se!
han skulle förlora frukten af sitt arbete, om han nu öfvergaf det.
Derför anser jag hönom göra rätt, fastän Gud skall veta, att jag
gerna såge att han komme hem igen.»

«Men, onkel, er berättelse?»

((Jaså; jo, ser du, gosse — min pojke — Fredrik öch din
mor voro forlofvade, de höllo af hvarandra; ja ja, du, kan lita på
att de älskade hvarandra mycket, mycket; men ser du, för din
skull afsade hon sig allt, slog opp med Fredrik — du förstår väl
ej qnnu hvad en sådan uppoffring vill säga, men . . . kanske
Fredrik kommer tillbaka. Du kan få dig en stjuffar, pojke, lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free