Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finnes få menniskor hvilka jag ej kan tåla, mycket få för
hvilka jag ej ber godt hos God — men for den der karlen ber
jag aldrig, jag vet alltför väl att det ej går an.»
Den gamle baronen var så pratsam, så munter och
underhållande, att Göran knappt fick tillfälle att tala med Fredrika, och
då han gjorde det, tycktes friherrinnan af endast försigtighet
beständigt blanda sig i samtalet.
Mödrar hafva ofta detta fel, att liksom vilja hjelpa sina
döttrar i konversationen; men denna välmenande osed har vanligen
till följd, att den främmande misstänker att den unga damen ej
måtte ega synnerliga själsgåfvor.
Göran gjorde väl ej denna reflexion, men mammas skuld var
det icke att det ej hände, och det enda som hjelpte upp aktierna
var flickans behagliga smålöje och hennes glada ögon. Hon
liknade mest sin far, och det var just derföre friherrinnan alltid
inföll med sina tillägg, så att Fredrika ej skulle yttra något, som
möjligen kunde tagas illa af den främmande.
Besöket var kort; mén då myndighetsdagen nalkades, mindes
baron Göran den vackra flickans leende och hennes glada ögon,
och det är ganska svårt att bestämma om det var ensamt
tacksamheten, som gjorde honom så envis med den der festen. Nog
af, den blef besluten och som vi veta firad.
Men liksom olyckan aldrig kommer ensam, liksom ödets hjul
alltid måste göra en hel svängning, innan det kan slå tillbaka, så
kommer sällan en lycka ensam. Det tyckes vara ett helt slägte
af onda eller goda genier som följer oss och som gifver oss
sorgliga eller glada intryck — och nu hade de glada börjat.
Blott några dagar efter festen och under det ännu den
Wer-nerhjelmska familjen var qvar (ty Göran hittade på tusende
utvägar att fördröja deras resa) kom en låda som aflemnades till
baron Göran. Utanskriften var till hans mor och han lät genast
bära opp den.
Alla församlade sig kring den hemlighetsfulla lådan; men då
den slogs opp — innehöll den ett porträtt af Fredrik
Wernerhjelm. Katarina lutade sig mot stolkarmen och betraktade de
ädla manliga dragen med en blick full af kärlek och fröjd. Gamle
baronen knäppte hop händerna, lutade sig öfver bilden och
kysste den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
