Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Kors, jag tror att Beata är död!» sade han, till hälften rörd
af spirituösa, till hälften af smärta; ty han höll ändå af sin Beata,
på sitt vis, det vill säga temligen trankilt.
Han tog barnet på sin arm och gick ut till kamraterna, som
ännu sutto och pokulerade vid en kantin med förgyllda glas.
«Ser ni, gossar, nu är flickan här moderlös», sade Adolf ocb
lyfte opp barnet.
«Kors bevars, är din hustru död? Hvad det gick fort, det
var helt oförmodadt . . . hon har ju icke legat en månad?»
«Nå så, nog prat; me£ hvar skall jag göra af ungen? Här
är ju ingen som skoter henne ... nå nå! gråt inte, Sigrid; mam-
ma hon har det nog bra; tyst barn, tyst Sigrid ... nå, hvad
säger ni, kamrater?»
De goda kamraterne antogo betänkliga miner. Slutligen sade
en: «Kors, din mor lefver ju?»
«Ja visst f-n gör hon det, eljest behöfde jag inte ge er sill
och rofmos till frukost . . . visst f-n lefver hon; men se, vi äro
ovänner. Hon är så snål att Sigrid ej fick maten; nej tack, inte
hos mor min.»
«Nå, du kan ju hyra in henne någonstädes», yttrade en annan.
«Hyra? Tror du att jag har råd att hyra in henne, jag? Det
kostar contantibus in manibus.»
«Men hvad säger du om fröken Marianne von Dernath?»
frågade den förste.
«Der ha vi min själ ägget! Du skall till tant Marianne, hon
har stått fadder åt dig ... se så, nu ta vi en sup på det beslutet.»
Åtta dagar derefter satt den lilla flickan på en liten pall vid
fröken von Dernaths fotter och lekte med en fet katt, som
egent-ligen var till for att sofva, men också dugde att jama och leka
med barn. ^
Fröken Marianne var nu temligen gammal, men åldern hade
föga förändrat hennes utseende. Hon var en af dessa eterneller, sora
torkade, mumifierade, ändå behålla sin ursprungliga färg och form*
Sigrid tecknade sig att blifva vacker, fastän något af fädernet
sväfvade kring den hvita pannan, ett slägtmärke, som liksom hos
blommorna finnes hos menniskorna, fastän den ena kan innehålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
