Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå då, inte kan jag säga det, men det är Regina som
inbillar henne . . .»
«Hvad i Guds namn?»
«Jag ar en ung flicka, min baron; men så mycket kan jag
säga er . . . Jag vill ej gå någon i vägen.»
«Jag förstår er icke.»
«Åh jo» jag förstår. Yet ni, baron, jag är en fattig,
förskjuten varelse, utan stöd och utan hem.»
«Säg ej så, ni tillhör ju oss.»
«Bäste baron Georg . . . nej, nej, det är ändå icke så! Jag
är en vildblomma, som stulit mig in på en blomsterrabatt, en
vild dufva, som slagit ner på dufslaget; man vill schasa bort mig,
återförvisa mig till mitt hem, vildmarken och skogen.»
«Säg ej så, Selina», yttrade Georg, <mi vet ej huru dyrbar ni
är för oss alla.»
Selinas mörka blixtrande ögon voro halfslutna och liksom
fuktiga af några dolda tårar.
«Nej, nej, baron Georg, här kan jag ej vaTa, här är ej min
plats; ut i den fria, vida verlden måste jag, brottas med nöd och
sorg måste jag — det är min natur. Ser ni, då det stormar, så
skjuter stormfogeln fram i den upprörda luften, hans långa vingar
klyfva dess vågor och han skriker i glädje öfver naturens
uppror; men han kan ej sitta gömd mellan grenarne i lunden och
kuttra kärlek oeh tro.»
«Kan ni icke känna kärlek och tro, Selina?»
«Ack jo, det kan jag, det känner jag; men evigt ensam är
jag dömd att sväfva omkring, det tillhör min stam att landlös
kastas omkring i verlden, det är milt fådernearf.»
«Men, Selina, nu börjar ni i er stil; också ni blir sorgsen.»
«Åh nej, det är jag visst icke», yttrade flickan med ett
plötsligt småleende; amen vet ni, baron, allvarsamt taladt, hit hör jag
icke. Jag måste bort.»
«Men om jag ber er», inföll Geoig, «då blir ni väl qvar?»
«0m ni ber mig; nå, ber ni mig verkligen då?»
«Ja, af hela min själ, fly ej ifrån oss!»
»Tror ni väl», återtog hop med ett mildt uttryck i de lifliga
ögonen, «tror ni väl att någonsin en myrtenkrona skall
genom-fläta mitt hår?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
