- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
310

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öppenhet, en vårdslöshet, om man så vill kalla det, i sitt satt att
vara och i sina samtal. Han var, med ett ord, en republikan i
sällskap, en menniska som behandlade alla lika, och som det ej
skulle ha fallit in att säga ett enda smickrande ord till en konung,
så vida det ej varit en stor konung; ty det enda han respekterade
var menniskan.

Detta gjorde att han på intet sätt stod i parallel med gamla
friherrinnan, som i hela sitt sätt att vara och i alla sina åsigter
hade en anstrykning af hofton, någonting afmätt, rundadt i alla
sina rörelser och ord. Hon var, med ett ord, en representant af
den gamla goda tiden och han af den nya, som brutit formernas
skal för att komma till kärnan.

Man kunde derföre ej se tvenne större motsatser, än gamla
friherrinnan och gamle öfversten i detta ögonblick voro; men ändå,
ett hade de gemensamt, sina barnafromma hjertan, ett språk kunde
de begge tala, nämligen det som strålade ur deras ungdomliga
kärleksfulla ögon.

«Kära Katarina», yttrade öfversten, «visst voro vi en smula
dumma då vi för drottningens nyckers skull, för hennes önskan

att herrska, ofifrade vår ungdom, ja, hela vårt lif. Jag trodde mig

handla rätt, men ...»

«Men, det var vår pligt, käre Fredrik.»

«Nej, ser du, det kan jag ej nu begripa, nej, det kan jag
icke. Visst var det rasande; men jag fruktar att det blifvit mera
rasande om vi lyckats. Ser du, man får olika åsigter med tiden,

och nu vill jag ingen absolut vilja mera. Nå, det går så der bra

nog, säger man, med vår Gustaf Adolf; men huru länge det går,
få vi se.»

Mellan de gamle fanns der således en politisk meningsstrid,
som dock på intet sätt störde den innerliga vänskap, som
förenade dem.

Efter första besöket blef baron Fredrik, eller som han hellre
ville låta kalla sig aöfversten», en ganska reguliert återkommande
gäst på Sigurdsnäs.

Äfven hans trogne Jack, som under intet vilkor ville bli qvar
i Amerika då hans herre reste, blef ganska intim med gamle
Gerhard, och i tamburen sutto de begge trogna tjenarne hela dagarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free