- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
313

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ambassaden.

Det var väl ej mera än en månad efter salig löjtnantskans
begrafning, då en afton kapten Ulriksson var på besök hos sin
vän löjtnant Möllendorff på Hållstorp.

Den söijande enklingen gick med långa steg fram och åter
på salsgolfvet och rökte ur sin stora träpipa, hvars hufvud täflade
i höjd och mörkt utseende med hans eget. Kapten Ulriksson,
glad nu som vanligt, stoppade sin ur den gjutna tobaksasken af
jern, hvilken prydde spiselkransen; ty på Hållstorp var der öppen
spisel i salen, eller det något aflånga rum, som i anseende till två
ljusblåmålade slagbord och ett stycke skänk, som utgjorde den
hufvudsakliga möbleringen, skulle anses för matsal, fastän familjen
under salig löjtnantskans tid vanligen spisade i kökskammaren.

En * sådan landtlig sal är någonting alldeles för sig sjelf —
étt praktrum utan prakti ty att de hvitmenade väggarna voro
marmorerade ined en visp kunde ej kallas derför — ett
sällskapsrum utan sällskap; ty att en eller annan sockenbo någongång om
året i detta rum i salig löjtnantskans tid fått äta äggröra och
spickefläsk, filbunk och plättar, kunde ej upphöja det till hvad
man vanligen kallar sällskapsrum.

»Brors pipor äro förb-nadt sura», yttrade kaptenen och blåste
i ett par, «jag tar min. Det ser ut, ha ha ha, som sorgen tagit
på dig, Möllendorff.»

Löjtnanten stannade.

«Ja det förstås, en hustru som så förstår sig på att hushålla,

som salig mamma, finnes inte — hm, finnes inte på hundra år.»

«Ja, Gud signe menniskan, det var en rar menniska; men

inte för f-n skall du gå och lipa hela året för det; du skall ta

ditt förnuft till fånga.»

«Det säger bror . . . bror har ingen hustru mist han, och
har dessutom stora döttrar han, som kunna stå för hushållet. Nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free