Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selina smög sig således efter sin goda vän Pjorry och
öfverraskade henne just då hon med parasolldoppskon i sanden ritade
ett sirligt J. M. eller initialerna till Josias Möllendorff.
oGoda Virginie», yttrade Selina, «jag förstår allt, en ny helig
känsla har vaknat i ert hjerta.»
,Mamsell Pjorry flög opp och strök ut det vackra namnet med
foten.
«Ja», fortfor Selina ömt, «ja, ert hjerta är annorlunda än förr.
Ni älskar, Virginie.»
«Selina, det är en helig känsla, vid Gud, der finnes ingen
gnista sjelfviskhet, ingen gnista sinnlighet i denna heliga låga,
som nu för första gången genomströmmar mitt bröst.»
«Hvem är han, den lycklige?» fortfor Selina med en väns hela
värma, men sprittande af skrattlust, «hvem är han, den lycklige
dödlige ?»
«Jag vet ej; men du tränger dig in i mitt förtroende, Selina
— det är ingen — intet ord ger mig anledning, men jag vet
dock, Selina — att äfven jag eger en motsvarighet här på jorden,
att en ädel man älskar mig, att han tillber’ mig.»
«Skulle det vara? . . .»
«Selina, jag har alltid varit öfver min ålder, mitt bättre jag
har alltid kufvat ner de låga tankarna i mitt sinne, jag har
aldrig fästat mig vid det yttre — blott vid det inre. Kanske du
skall le?»
«Nej, då känner du mig bra litet, le åt hjertats heligaste
känslor! Hur kunde det vara möjligt!»
«0! Selina, om det går • som det ser ut, hvilka pligter komma
ej att hvila på mina svaga skuldror! Tvenne moderlösa barn skola
i mig återfinna en öm alltuppoffrande mor, en ädel man skall i
mig återfå en huld maka . . . och ett helt hus skall i mig älska en
ädel husmoder. Ack, Selina; men jag går att fylla mitt öde . . .
hvad Försynen befaller.»
«Det är således ...»
«Selina! det är löjtnant Möllendorff, den ädle, vördnadsvärde
mannen, du så ofta sett, som genom sin vän Ulriksson låtit mig
förstå . . j>
Selina behöfde hela sin sjelfbeherrskning för att ej brista ut
i skratt. Hon bet ihop tänderna, tog opp näsduken och höll för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
