Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jo, glädjen sjelf.»
«Har du läst huru, när Etna kastar lava, den blodröda
eld-strömmen slingrar sig genom kastanieskogarne, huru eldarne fladdra
när skogen brinner, när byarne begrafvas under floden ? Det ser ut
som ett fyrverkeri för hvarje koja som öfversköljes, röken tänder
sig och flammar några ögonblick — en lustig syn! Och för hvarje
s&dan glädjeflamma brännes en familj till aska, de gamla, de unga
och barnen bäddas i sten för evigt . . . men röken brinner och
hoppar som ett irrsken ofvänpå.»
«Hvad menar du?»
«Jo, ser du, det är jag, Georg.»
»Tala ej så, Selina, du smärtar mig så djupt!»
«Ser du, Georg, det var en som kunde hämma floden, en
enda, — det gör ingenting, ty jag skall dö — hvem? . . . .»
«Selina, Selina! Ack, den som kunde trösta dig!»
«Jo, ser du, Georg, du . . . du, håller du af Selina?»
«Ja, vid Gud, mer än . . .»
«Mer än — säg ej Sigrid, Georg, då ljuger du; men mer än
ditt lif, Georg, det kan så vara. Ser du, om Gud så velat att
jag ej varit ziguenerska och du ej baron ... ha ha ha!»
«Selina, om Gud gör dig frisk, så tillhör du mig!»
Selinas ögon glänste af tårar. «Se så, nu komma de, nu
springa afgrundens källor upp i dagen . . . Georg, Georg, jag är
din i döden!»
Den sjuka började gråta häftigt och lutade sitt hufvud mot
Georgs axel* Hon gret länge: ändtligen stannade tårfloden, hennes
hufvud blef tyngre, hon andades lätt som ett slumrande barn.
Hon sof.
Det sköna ansigtet strålade af en onämnbar fröjd, läpparne
smålogo, de tätt slutna ögonen logo genom ögonlocken.
Georg lade hennes hufvud sakta åter på kudden, tryckte en
kyss på de leende läpparne och steg upp.
Sigrid stod framför honom då han vände sig om. Det hulda
ansigtet var blekt, de milda ögonen stodo stelt fastade på Selina.
«Du här, Sigrid?» sade Georg och fattade hennes hand.
«Ja, Georg, det är min syssla», sade hon sakta och gjorde
sig lös. «Ser du, hur skönt hon sofver, du skall se hon blir
frisk, och då,— då skall jag binda brudkronan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
