Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blef ej mera fråga om dén hastiga förlofningen, och det
tycktes som ingen mera än Georg och Sigrid fastat sig vid den.
Sjelfva hufvudpersonen åter var glädjen sjelf, och hvad som i
synnerhet ådrog sig uppmärksamhet var, att hon med tydlig förkärlek
slöt sig till gamle öfverste Wernerhjelm, hvars favorit hon redan
förut var.
Selina förstod så väl den gode gubbens egenheter, kunde så
fullkomligt sätta sig in i hans sätt att tänka, att hon med hvarje
dag vann alltmera insteg i hans hjerta, och detta blef så tydligt,
att mamsell Regina tog sin visa mine uppå sig och sade:
«Man skall få se att hon smilar in sig med gubben, så att
han tar henne till slut; så rasande har man sett förut. Hon är
för gement slug, den otäckan.»
Georgs ställning var en af de obehagligaste. Han, som med
ynglingahjertats hela värma slutit sig till den på en gång 9å
älskliga och så oförklarliga flickan, stöttes tillbaka af detta
mellanting a^ allvar och gäckeri, som låg i hela hennes uppförande.
Det var omöjligt, hon hade ej yrat då hon talade med honom,
hon hade tvärtom talat hvad en döende ville bekänna för att lätta
sin själ, — hon hade, i det ögonblick hon öppnade sitt hjerta för
honom, visat honom huru oändligt mycket kärlek, i döden trogen
kärlek der brann .derinne; men liksom syndaren, som i dödsångsten
bekänner allt, sedan helsan återgaf henne krafter och mod, glömt
det skönaste hon tänkt, det. sannaste hon tälat.
Han kunde ej fatta någon annan orsak till denna omskiftning
än nyckfullhet, än denna sorts karakter, som rullar som ett
lottohjul och ger vinster och niter om hvarandra.
Men en sådan ande är aldrig kärleksfull — det är alltid
egoismen som skapar nycken, det oupphörliga sjelfsvåldet i
andens skola.
Georg blef derföre mera främmande 4ör den sköna flickan,
hon föreföll honom till och med mindre skön än förr, ty den
yttre formen var ej mera en spegel af inre skönhet, utan endast
en mask, under hvilken en vankelmodig sjelfviskhet dolde sina
förvridna drag.
Selina syntes å sin sida lika glad, lika qvick, lika inställsam
som förr, men alla dessa egenskaper, hvilka förut gjort henne så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
