- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Hat och kärlek : Episoder ur en slägthistoria /
348

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Hm, beklagligt», sade Möllendorff, «att vi icke kunde träffa
hennes nåd hemma.»

’«Huru må de söta flickorna?» frågade mamsell Pjorry.

«Ta-tackar ödmjukast, åh jo så der, de söka att trösta sig
öfver salig mammas bortgång.»

«Ack, jag beklagar på det högsta den förlust ni gjort, herr
löjtnant, det var en ädel maka.»

«Jaha, jaha, det skall Gud veta, att det var en hustru
som . . .»

«Ja, der var en innerlig sympati mellan herrskapet, ni
för-stodö hvarandra.»

(cJa-jaha, ja visst gjorde vi det.»

«Ack, jag har tusen gånger tänkt på huru bittert skilsmessans
ögonblick var för er begge.»

«Ja visst, det var bra ledsamt, — se, mamsell, att ha ett
stort hushåll och rayckct tjenstefolk och dessutom barn, som
behöfva edukation, hm, och mista sin hustru, det är, med förlof
sagdt, inte småsmulor, min lilla mamsell Pjorry.»

«Var’ så god’ och sitt, mine herrar; förlåt att det är endast
jag som gör les honneurs.»

Kapten Ulriksson berättade att han hade något att tala med
mamsell Regina och lemnade sällskapet.

Det var således ett téte-å-téte.’

Nu vet hvar och en som något, kände löjtnant Möllendorffs
lynne, att. han hade svårt att, som man säger, komma på tråden
med ett ämne, och för öfrigt var det ej hans afsigt att just nu
komma fram med hufvudsaken, utan endast att göra närmare
bekantskap.

Hans kärlek svalnade något redan då han såg den hvita
bindeln kring mamsell Pjorrys hufvud, ty han kom ihåg huru hans
hustru ibland i hela sex veckorna hade haft hufvudvärk, och denna
tid hade humöret varit si så der; och dessutom hpde hon ej tålt
att pigorna spunno eller smällde i väfvarne. . Hufvudvärk var
således en sjukdom som han fruktade som pesten.

Mamsell Pjorry åter hade tyckt att den hvita bindeln klädde
hennes något magra drag och gjorde henne intressant. Det som
mannen mest älskar är qvinnans svaghet, hennes tålamod och
religiösa kraft, var hennes valspråk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/7/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free